stor till, straxt så wäl som sielfwa principalen eller och, der saken och omständigheterne så finnes, swårare afstraffas; uti hwilka fall och händelser synes oförgripeligen närmare uplysning behöfwas, om fullmächtigen lijka som sielfwa principalen skola hwardera dömmas för fullt brått, eller om de bägge såsom för ett delictum tillsammans böre ansees; så wäl som och någon närmare uthtydning öfwer det exemplare straffet, som effter hwars och ens brått och arghet lämpas skall.
12 §.
Om parternes utheblifwande wid stadzrätterne och contumacie dommar, så och tillåtelse inom 1 månad få upp saken igen i samma foro; i anledning hwaraf en dommare synes i slijke fall och händelser komma till att giöra twå dommar i en sak, så wäl som och ett beneficium, som illa intentionerade parter mycket missbruka torde, underställes fördenskull underdån-ödmiukeligen den höga Kongl. justitiæ revisionen, huruwijda ändring deruthinnan kan wara nyttig, emedan hwar och en torde så mycket mer låta sig angelägit wara på första stämbning att sistera, enär i samma foro de icke kunna få up saken. uthan måste sökia öfwerdommaren, och så medelst effter den 2 puncten obligeras på förste stembning att swara sin contrapart till rätta, med mindre af de 8 eller andre oumbgängelige förfall, som skiähligen kunna synas effter förra tijders praxin, eller och om någon understår af detta beneficium sig att betiena, som, sedan han saken effter en månadz förlopp har upfått å nyo, succumberar, icke der bredewid borde för domqwahl anses och straffas; så synes och den effterrättelsen nödig, om parter, som i stadzrätterne på första comparitionsdagen och uprop eij äre tillstädes, icke böre då så wäl som sedan för utheblifwande med böter beläggias.
17 §.
Pålägger de wädjande parter ifrån lagmanstingen, rådstugurätterne och dombcapitlen, uthan stembningz sökiande, effter en wiss, sampt effter hwars och ens orts aflägenhet lempad tijd, sakerne i höga Kongl. håfrätterne att angifwa och då inkomma med sine emot den afsagde dommen fattade beswär, så frampt af en sådan de eij willia giöra sig förlustige, åliggiandes den wädjande kundgiöra sin wederpart om sin interponerade appellation, på det han eller hans
