resolutioner, uthlöser sin domb, emedan man är tillstädes wid tinget, har protocollen öppna och skrifwaren till handz, som den kan uthskrifwa och förfärdiga, sampt under dommarens nampn genast extradera, effter som det galna maneret är här inrijtat, att sedan de fått höra wid publicationen, huru dommen lyder, äre de wäl nögde till en tijd, men månge åhr derefter komma de först och begiära en afskrift af den förlängst sedan uthfaldne dommen, så wäl den förlorat, som den saken wunnit, eller taga de sig orsak och tillfälle att å nyo låta instämma samma sak, till att beswära och förleda dommaren, särdeles om det wore en nyss tillkommen, som icke så säkert kan hafwa sig de gamble saker och handlingar bekant; hwarföre och till remedierande af sådant oskick önskade man, att höglofl. Kongl. håfrättens uthskrefne ordres till landtdombhafwande oppå Kongl. Maij:tz höga befallning af den 8 Maii 1688 kunde blifwa optagen och practicerad, så wäl som och parterne tillhåldne, att till de exemplar, som extraderas af resolutionerne, straxt ofehlbart ingifwa så många arck stämplat papper, som och uthlösa sielfwa dommen wid 4 dahler s:mtz böter, hwilken det försummar, och att förbemälte böter straxt måtte uthexequeras, undantagandes i smärre och allmogens af ringare wärde saker, som ifrån det stämplade papperet igenom Kongl. Maij:ttz nådige förordning är undantagen.
12. Ad art. 9:um.
Skulle det oförgripeligen mycket lindra och af korta widlöfftige rättegånger, om häradzrätten finge tillstånd, äfwen som lagmans och rådstufwurätterne, att påläggia parterne och deras fullmächtige juramentum calumniæ et malitiæ, förrän dem tillåtes saken att uthföra, emedan hon ännu står in prima concoctione wid häradzrätten, derest den förste stenen skall wältas och häfwas, och en stor oreda derigenom skulle afskaffas, innan samma sak kommer till andre instantien, till någre arge parters och procuratorers märkelige inskränkning.
13. Ad artic. 10:m.
Och aldenstund det missbruket å landzbygden är inrijtat af en hop procuratorer, hwilke icke äre af högl. Kongl. håfrätten till advocerande förordnade, att de mera för sin egen nytta än allmogens bästa öfwertala och uphissa allmogen till onödige trätor, hwarigenom de enfaldige kunna blifwa brachte om all sin egendomb, och
