förordnas, lämbnandes till höga öfwerhetens nådige godtfinnande, antingen att det skulle ske hos höglofl. Kongl. håfrätten, herr gouverneuren eller herr lagmannen i orthen. Doch synes oförgripeligen, att ingen exception borde gillas, med mindre endera parten stodo i uppenbara fiendskap och träta med dommaren, ty der lärer ingen wara så obetänksam, att han ju ihogkommer sin dommareed, så han hwarken för hat, wänskap, gåfwor, frändskap eller annat dylikt giör wetandes sin nästa något men. Men skulle ingendera parten detta föruth giöra, då skall han eij hafwa macht att jäfwa dommaren. Hafwandes den, som klandrar, att underhålla och betala den främmande dommaren, hälst om han hade blifwit wid den ordinarie, hade han ändå, om han tappat saken, kunnat den appellera under öfwerdommarens godtfinnande.
3.
Till processens desto snarare afgiörande synes oförgripeligen det en edsworen procurator i hwarie häradzhöfdingedöme blefwe constituerat, på det han kunde betiena den gemene allmogen, som honom begärade, hemställandes höga öfwerhetens nådige godtfinnande, hm: honom dertill constituera skulle. Hwarigenom ingen skulle wara be tagit, det han ju en ifrån annan ohrt måtte bruka, allenast han wore af öfwerheten förordnad att procurera så på landet som i staden.
4.
Uti 1695 åhrs stadga om rättegånger förmäles wid ändan af den 4:de puncten, med hwad böter de skola beläggas, som inkomma med widlöfftige skriffter, och skicka inlagorne upp igenom påickar och otienligit folck, inför höglofl. Kongl. håfrätten, rådstugun, i andra stadzens collegier och cämnärsrätten, men om sådant skulle wid häradzrätten passera, är intet rörd, hwad näpst wederböranden skulle hafwa att wänta.
5.
Med hwad böter de kunna beläggas, som af häradzrätten på embetes wägnar blifwa förordnade att uthreda räckningar, giöra liquidationer och hwad deraf dependerar, och sådant intet wid föresattan tijd, uthan laga förfall fullgiöra, hemställes höga öfwerhetens nådige behag.
