något criminale minus angifwen, kan till stämbningens inhändigande mindre tijd giöra till fyllest, hälst enär action eller twisten är opkommen inom 14 dagars tijd för tingztimman.
Ad § 2:dum. Ehuruwäl denne Kongl. Maij:ttz allernådigste förordning har sitt anseende på civile måhl, så synes doch oförgripeligen den kunna äfwen sig sträckia till saker så kallade criminalia minora, såsom slagzmåhl och annan wåldzwärckan etc., och att en slijk fehlachtig swarande bör fällas in contumaciam och med böter effter saksens beskaffenhet beläggias.
Ad dito §. Så införes och här, att till stämbningar wid lagmansrätten betarfwas högst sex weckor, men enär stämbningen elliest ordinert bör swaranden tillställas, är eij, uthsatt, som doch synes nödigt wederbörande underdommare till effterrättelse wid twistigheters i så måtto opkommande parterne emellan; eller om den methoden, som wid häradzrätten effterlefwes, angående stämbningens öfwerlefwererande och tijden, dertill bör äfwen wid lagmansrätten observeras.
Ad dito §. Wore nödigt dommaren till effterrättelse weta, om honom anstår uppå en sådan händelse, att swaranden eij moverar det inkast, att han i otijd är instämbd, giöra denne præliminairqvæstion; eller om swaranden, som kunde af enfaldighet contesterat litem, och sedermera succumberat, kan dereffter för skiäl att wijsa vitium in processu andraga, det han i otijd blifwit stämbd.
Ad dito §. 1 denne punct är wäl infört, att de strijdande parter böra inför häradzrätterne tijdigt och straxt effter förrättad gudztienst wara tillstädes; men som effter kyrkiolagen de lagsökiande böra och bewista tingzprädikningarne, warandes och samma gudztienst eij allenast för dommaren och de öfrige rättens ledamöther påbuden, uthan och för alle i gemen, som kunna sig för kärande eller swarande inställa, att de dess medelst blifwa rörde i sina samweten; altså hemställes i underdånighet, om något wist straff må blifwa determinerat for den af parterne, som eij bewistar tingzprädikan, uthan laga förfall.
Ad § eundem. Och emedan det eij synes wara en lijka sijdwördnad emot rätten, om endera parterne försummar upropet en tingzdag, eller under hela tingztiden contumaciter utheblijr, altså wore oförgripeligen billigt, att den förre med lindrigare och den senare med swårare böther blefwe ansedd; så hemställes och i underdånighet, om eij käranden bör med böther beläggias, enär swaranden
