låtit påminna; altså förfråges ödmiukeligen, om icke de wädjande parter deras appellation skole wara förlustige, som inga skriffteligz citationer till deras wederdelomän hos dem, som lagmannen dertill i hwart härade uthnämbdt, hafwa uthtagit och i rättan tijd behörigen lefwerera låtit.
2. Många parter, som wid häradztingen deras sak förlorat, hafwa den wanan, att de icke straxt wid tingens sluth, och förr än häradzhöfdingarne resa ifrån tingen, deras wadepenningar hos häradzhöfdingarne sielf inläggia och attest deröfwer uthtaga, uthan den sedermera hos ländz- och nämbdemän nedsättia, uthan att hafva deröfwer giltige och skrifftelige bewijs, eller gifwa sådant häradzhöfdingarne i tijd tillkienna, att de det på appellationslijstan anteckna och lagmannen effter Kongl:e Maij:ttz allernådigste förordning derom notificera kunna. Hafwandes iag någre gånger befunnit, att så wäl ländzmännerne som nembden sådanne emottagne appellationspenningar till häradzhöfdingarne intet uthbetalt, uthan dem hos sig innehållit, till dess sakerne wid lagmansrätten blifwit andragne, och stor twifwelsmåhl warit, om samma appellationspenningar i rättan tijd hos dem äre deponerade eller intet, emedan de alle icke kunna skrifwa. eller weta rätta tijden, när häradzdommen är publicerat, och hwad dag appellationen egenteligen är skedd; föruthan det, att de andre parter offta förebära något jäf emot sådane ländz- och nembdemän och hålla deras berättelser om wadepenningarnes behörige deposition misstänckte; hum sådant skall förekommas, och om slijka wanlige depositioner af appellationspenningar hos ländz- fierdingz- och nembdemännerne widare skola tillåtas eller ogiltige wara, det hemställes ödmiukeligen till wederbörandes öfwerwägande och förordning. I lijka måtto ochså, hwarest de appellationspenningar skole lefwereras, som häradzhöfdingarne uti attesterne under dommen förklara för fluta fää, men icke dess mindre af de graverade parter emottaga, entera uti häradzkistan, eller till sochnens fattige, eller och om häradzhöfdingarne dem böra åthniuta och för sig behålla.
3:o. Det gifwer offta anledning till onödige opskofzdommar, att häradztingen äfwen på den tijden uti häradet ansättias, när lagmanstingen i samma härade hållas, hwarigenom icke allenast cronones befallningzmän, som for präste- och cronohemmanens rätt vid lagmansrätten vigilera skole, blifwa hindrade lagmanstingen att
