citera sin wederpart till häradztinget att swara honom, förlijker sig med honom, och blifwa altså bägge parterne aldeles uthe, uthan att de rätten derom wid handen gifwa; så hemställes i om icke för tydeligheten skull härwid må uthtryckeligen slijkes straff nämbnas, dy uti denne punct förmäles, att enär bägge parterne blifva aldeles uthe – som och då sker, enär de sig förlikt hafwa – bör käranden bötha 3 dahler och swaranden 2 dahler s:mt; men uti § 23 omröres, att förlijka parterne sig, sedan saken, uti hwad för rätt det wara må, är anhängiggiord, eller angifwas bör, skola the wara förplichtade sådant uti rätten munteligen eller skriffteligen gifwa tillkienna till den tijd, han elliest är skyldig der att comparera, eller böthe den, som det försummar, etc. uti häradzrätten 5 dahler s:mt; i anledning hwaraf högstbemälte förordningz mening synes oförgripeligen wara, att de parter, som blifwa uthe, uthan att de hwarken om hufwudsaken förlijktz, eller häradzrätten deras förfall till utheblifwandet kungiort, böra böta, nembligen käranden 3 dahler och swaranden 2 dahler s:mt, men de, som förlijka sig, sedan stämbningen är uthwärkad, eller saken i häradzrätten anhängiggjord, och bemelte rätt derom eij tillkiännagifwa, 5 dahler s:mt. Så förefaller och offta, att uti lägersmåhlssaker endera af de anklagade, i synnerhet manspersonerne, hålla sig undan, hwarigenom saken ifrån det ena tinget till det andra kommer att upskiutas; hwarföre hemställes uti underdånighet, om icke härwid kunde infattat blifwa, att sedan säkert bewijs är framtedt, det en sådan är tillsagd sig att inställa och i saken swara, eller och, der han orthen hade afwijkit, eller elliest hölle sig undan, igenom proclama blifwer instämbd, men derpå sig doch undanhåller, inskickandes eij heller något förfallswittne, må icke dess mindre saken till laga skiärskådan tagas, och de wittnen, som kunna producerade blifwa, edeligen afhöras, och bägge de anklagade sedan i saken effter dess beskaffenhet dömmas, uthan att den, som sålunda sig upsåteligen undanhållit, derpå sedan mera har magt att tahla eller sökia ändring uti.
Ad § 4.
Emedan offta händer, att så wäl wid lagmans- som häradzräterne månge parter emot sitt bättre wetande så med skiählens innehållande och opskiutande omgå, som och bruka onödig widlöfftighet
