sachtmodig och enfaldig, till förlijkning, hwarigenom rätten, der icke en sådan for sin ohöflighet för rätta blefwe straffad, eij någon heder hade. Men att enom eij woro tillåteligit att bruka uti skrifwande och tahlande för rätta, doch och i all still- och höflighet, sådane lastelige ord, som kunna bewijslige wara, såsom att nämbna den for tiuf, falsario etc., som bewijsligen så är, uthan att böta derföre, hemställes och i lijka underdånighet, effter det ofwannembde och detta emellan synes oförgripeligen en stor olijkhet wara. Hvarjempte och synes oförgripeligen nödigt wara, att uthryckeligen uthsättias, af hwilken fiscal och uti hwad rätt den bör anklagas, som dommare och executorer till heder eller ähra angriper, antingen uti den rätten, der det passerar eller och uti den håfrätten, under hwilken samma rätt lyder.
Ad § 24.
Såsom offta händer, att sådane widlöfftige saker förekomma, härrörande af skulld, arfskap, inbördes handel etc., att de uti rätten uthan föregången liqvidation eij kunna afgiorde blifwa, och rätten derföre finner af nöden, att förordna någre gode män de stridande parter emellan i förstone liqvidera, men bemälte tillförordnade det doch icke effterkomma eller samma liqvidation sig företaga willia uthan i synnerhet i de orter, der inga liqvidationscommissarier finnas eller äre i bruk, påstå sig eij dependera af sådane resolutioner, som rätterne i slijke måhl uthgifwa; altså hemställes i underdånighet. om icke något wist straff eller böther må blifwa uthsatt på dem, som rätterne å de orter, der inga liqvidationscommissarier finnas eller äre brukelige, eller sochnskrifwaren kan komma till rätta med, finner för skiähligt att förordna de twistige parter emellan liqvidera, men år det eij fullföllia, uthan sig undandraga; och emedan emot inga contumacie- och interlocutoriedommar appellation bör emottages, dy synes och nödigt wara att blifwa infördt, om icke uti slagzmåhls- och små injuriesaker sampt der råhn och wåldzwärckan sker, må kunna appelleras.
Härjempte hemställes och i underdånighet, att såsom uti Siölagen cap. 8 § 1 Skiepmålabalken och Kongl. Maij:ttz allernådigste förordning angående rättegånger i domcapitlen af den 11 febr. 1687 § 22 tillåtes, att der de påberopade wittnen woro långt frånwarande, så att de uthan sitt stora beswär eij kunde dijt komma, hwarest
