saken är anhängig, måge de uti parternes eller deras fullmächtiges närwaro afhöras i orthen, der de wistas; om och icke härwid kunde derom uthsatt blifwa, att wid andra rätterne det äfwen woro tillåteligit, såsom och med hwad straff de wittnen må beläggias, som lagligen blifwa tillsagde, att infinna sig wid rätten och wittna i någon sak, men sig doch uthan något bewist förefall undanhåller, hwari genom saken kommer, ibland de stridande parter till stor skada, att upskiutas och. prolongeras.
ee) Häradzhöfdingen Petter Abrahamsson.
1:o. Såsom det är ostridigt, att ju flere rätter en sak drages igenom, ju widlyftigare blifwer sielfwa rättegången; så föllier och deraf, att der i stället för 3:ne instantier allenast 2:ne inrättades, såsom å lande häradzting och. derifrån till håfrätten och i städerne rådstugurätt och derifrån till håfrätten, så skulle och rättegångerne derigenom förkårtas, doch Kongl. Maij:tt altid dess höga revision förbehållen. Och ehuruwäl, hwad lagmansting beträffar, twänne swårigheter tyckas skulle – liggia i wägen, hwarföre de icke måge afskaffas, såsom först för lagmanssyner, och sedan för det, att dem af allmogen, som äro långwägade, skulle falla för svårt att resa lång wäg till håfrätten; så kan likwist den första swårigheten på det sättet afhiälpas, der håfrätten, när sådant måhl förefölle, förordnade 2:ne häradzhöfdingar med uthhäradznämbd till samma förrättning; och den andra, där af hwar håfrätt blefwe twänne, och de sedan fördeltes till sådane orther i landet, som kunde pröfwas wara nödigast. Men hwad ciämbnärsrätterne angår, som äfwen wid sådant tillfälle skulle komma att uphöra, så lärer ingen swårighet wara, om icke i Stockholm, och det i anseende först till stadzens widlöfftighet, sampt sedan till sakernes åthskillige beskaffenhet, för hwilket och särskilte collegier äre där inrättade; doch kan den swårighet, som stadzens widlöfftighet skulle kunna förorsaka, på det sättet af hiälpas, der i stället för 3 cämbnärsrätter inrättades 3 rådstugurätter, och i hwar rådstugu en borgmästare och säx rådmän, derest sådane saker kunde företagas, som nu höra till ciämnärs- och rådstugurätten, lämbnandes de saker, som nu höra allenast till politie- handels- och embetzcollegierne till ett collegium, som sådane saker kunde optaga och afgiöra, men de ährender, som höra till iustitiæcollegium, låta blifwa wid
