Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/650

Den här sidan har korrekturlästs
636
URKUNDER TILL

hwad måhl och effter hwars pådrifwande, jembwäl om parterne icke må förenas och slippa gå till tinget, fast stämning är gången i saken.


Ad § 4.

1. Här uthsättes allena theres straff, som med skählens innehållande och upskiutande listigt omgå wid håfrätten, rådstugurätten och cämnärsrätten, men wid lagmans- och häradzrätterne intet; som likwäl synes äfwenwäl nödigt wara.

2. Under samma straff synes också the kunna comprehendens som intet willja swara till hufwudsaken, uthan illisteligen giöra inkast att få interlocutoriedommar, som kan appelleras emoth, att therigenom uthdraga tijden.

3. Elliest till rättegångens lindring och widlöfftigheters afkortande wore tienligit, att parterne blefwe pålagde strax i begynnelsen opgifwa statum qvæstionis uti det måhl, som the wore stridige öfwer. inför dommaren, så att han genast kunde finna, hwaruthinnan theras twist egenteligen bestode, att them så mycket snarare och tydeligare skillia; hwarigenom många omsvep och kringgånger kunde warda afhindrade.


Ad § 23.

Hwarest tahlas om förlikningar. 1. Qværitur, om icke en sal: räknas wara anhängiggjorder, när citation i den är gången; men 2. om parterna, sedan citation är gången, förlikas, och ingenthera wid häradztinget sig infinner, att angifwa förlikningen, frågas, om hvarthera parten skall bötha 5 dahler s:mt, eller om the skola böta halfparten hwar, eller hwilkenthera skall wara skyldig i rätten angifwa förlikningen, antingen käranden eller swaranden, när sådant wid sjelfwa förlikningen intet är afskiedat, uthan bägge slå det i vädret 3. Emedan det förordnat är i den 2 §, att när bägge parterne blifwa uthe på skedde stembning, så skall käranden plichta 3 dahler s:mt, och swaranden 2 dahler s:mt, och i denne 23 § förordnas, att the skola wara förplichtade wid 5 dahler s:mtz straff uti häradzrätten angifwa sin förlikning, om de den med hwarandra ingådt; ty yppas theraf detta dubium, uti hwad måhl den 2 § skall allegeras att dömma effter, och uthi hwad måhl den 23 §, eller om bägge paragrapherne äre till förstående om samma måhl, effter som när kärandens 3