parterne finge den licence att inom en månad få upp saken igen, hafwer man offta erfarit, att swaranden giort lijka, om han på den första stämbningen welat bemöda sig att swara eller intet, uthan således förachtat justitien, hwilket dess beneficium en sådan intet bör niuta, uthan synes denne licencen gifwa parterne tillfälle att uthdraga tijden och giöra dommaren dubbelt beswär, som till äfwentyrs skal sielf förändra sin egen domb, allenast för den sielfwichtige partens egenwilliga utheblifwande wid första comparitionsterminen; så underställes ödmiukligen den högl. Kongl. justitiærevisionen, om icke parterne detta sielfzwåld kunde betagas och inskränkas.
13 §.
I denna punct tahlas om relationer, som förordnas böra slö: uti cämnärs- och rådstugurätterne; och som händer derwid offta, att parterne föra sina saker mäst skriffteligen, ehuru ringa de äro, och begynna således med skriftwäxlingar 2:ne af hwardera parten, som härtill skiedt är, som först drager uth en månad, effter som de påstå lijka som i högl. Kongl. håfrätten att få behålla hwarandras skrifft i 8:ta dagar, innan de derpå swara; sedan, der relationer skola skie, fordras och 8:ta dagar för hwardera parten, som blifwer 6 wechor till sakens ventilation och afdömmande torde och fordras 1 à 2 wechor effter saksens wicht och wärde, blifwandes således 8 wechor; dy underställes ödmiukeligen högl. Kongl. justitiærevisionens högwijsa omdömme, 1:o om icke parterne uti de mindre saker, hwaröfwer en skrifft på 1 tijmma eller annan kan förfärdigas, måge benöija sig med tijden till nästa rättegångzdag, ifrån det han henne emottager, och icke dermed dröija 3:ne rättegångzdagar öfwer; 2:do angående relationerne, så tyckes de uti mindre saker wid underrätterne intet wara af nöden, särdeles när parterne det intet begära eller åstunda, uthan synes mehra, jempte de onödige månge skrifftwexlingar, wara tillfälle att uthdraga tijden och hindra justitiens fodersamma lopp.
Den 17 § 1695 åhrs process gifwer anledning, att ifrån lagmans- rådstufwurätterne och dombcapitlen ingen stämbning är nödig, uthan åligger den parten, som tappat- och wädjat, notificera och giöra à wederpart kunnigt, att han mot dommen appellerat, så att parten då kan sig till rättan tijd inställa, emottaga och swara på dess beswär, wid saksens förlust; nu uthtrycker berörde punct intet, huru lång
