Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/656

Den här sidan har korrekturlästs
642
URKUNDER TILL

och rörer hufwudsaken, som ändoch är integra till dess sluth och uthslag. Lijka så förfares af illwilliande debitorer uti executionssaker, att oansedt obligationerne och skiählen synas wara klara efter Kongl. executionsstadgans innehåld; lijkwäl sökia debitorerne esomofftast inwändningar af för tijden hafwande räckningar med hwarandra, effter obligations datum, och annat sådant mehra inkast, och enär rätten finner och resolverar, att penningarne effter högbemelte executionsstadga böra deponeras, sökia de emot sådan rättens resolution appellation till högl. Kongl. håfrätten, och fast appellation intet tes, påstå de, som förbemält är, attestatum öfwer tillbudet, och sedan intet wijsa något attestatum om insinuation uti högl. Kongl. håfrätten, om de præstanda præsterat, eller deras sak der worden uptagen eller intet, hwarmedelst tergiverserande parten sökier winna tijden och uthmatta sin contrapart; kunnandes offta debitoren blifwa fallit eller dödzmåhl komma emellan, och creditoren såledz blifwa qwitt alle dess omkåstningar och capitalet med; synes altså högnödigt, att alle sådane hos judicem a qvo præstera præstanda, hwarigenom skulle hända, att högl. Kongl. håfrätten icke blefwo med sådane fåfänga ansökningar beswärat, och tijden icke så långt uthdragen, den :in hafwande till skada och afsaknat.

Så händer och offta uti criminalmåhl och injuriæsaker, att när någon part kommer för rätta och förmärker saken gå honom emoth. sökia de olaglige jäf emot dommaren och flere af rätten, till att def igenom winna tijden; och ehuru wäl rätterne dömma deras jäf olaglige, tillbiuda de straxt appellation till högl. Kongl. håfrätten, och enär det blifwer dem afslagit till sakens fodersamma sluth, uthtaga de extracta protocolli, och med dhem gå icke desto mindre per supplicam, kommandes tillbaka med ingen attest, om sådane interlocutorier blifwa upptagne eller intet, hwarigenom undertijden slutet öfwer swåra saker långt uthdrages; så synes oförgripeligen, att i sådane måhl, som röra ens heder och ähra, intet sådane upskåf måtte tillåtas och hindra hufwudsakens sluth.

Såsom laga wad och appellation uthan åthskildnat, icke under 50 dahler s:mt, allom är tillåten, de orther undantagandes, som på högre summor privilegerade, som Stockholm, Giötheborg, Fahlun Wiborg etc., så synes till processens afkårtande nödigt, det en wiss summa öfwer alt kunde uthnämbnas, som blifwer intet appellabel