behag, om det icke kunde så wäl låta sig der giöra, som det elliest om de andre instantier redan stadgat
Ad § 17.
Det förmäles fuller wid slutet af denne §, att den under Kongl. håfrätten appellerande parten skall sättia full borgen för all widare kostnad och skadestånd, förr än han må sine beswär uti Kongl. håfrätten inläggia, och om han det eij giör, skall han wara sin tahlan förlustig; men som det intet säjes, hos hwem bemälte borgen skall sättias, ty hemställes underdånigst, om icke nyttigt woro sådant att nämpna, hwartill synes wara bäst, att det sker på den orthen, hwar dommen är afsagd, wadet skiedt och parterne äre hemma, emedan dommaren och parten då bäst känna borgesmannens willkor, om han är sufficient, och det elliest kan betaga tillfälle till præliminairmåhl i Kongl:ge håfrätterne, som gemenligen om cautionisternes sufficience och förmögenhet pläga upwäxa.
Ad § 20.
Emedan det icke specificeres i denna § ad verba så will och Kongl. Maij:tt etc. om dess straff, som för lagmans- och häradzrätterne uthskickar för sig drängiar, poikar eller andra otienlige personer, inlagorne antingen att ingifwa eller emottaga; ty synes nödigt, att det kunde införas, äfwen som det för de andre öfwer- och underinstantierne skiedt är.
Ad § 21.
Såsom längst för detta wisse taxer inrättade äre, huru och till hwad prijs rättegångzinstrumenter och resolutioner uthlösas skole, wid andre wäl inrättade dombstohlar" jembwäl wisse taxer och ordningar författade äre om advocaters och procuratorers arbetzlöhn för deras tienst och möda; altså hemställes Eders Kongl. Maij:tt underdånigst, om det icke wore rådeligit att författa en taxa, hwareffter advocater och procuratorer borde aflönas, när de betiäna parter, efftersom det förnimmes, att en och annan advocat öfwer billighet, sin egen möda och sakens wärde stegrar sin arbetzlöhn, så att mången part derigenom uthmärglas, eller aldeles intet kan sig af sådane personers hielp betiena.
