Det giöres och en underdånig och oförgripelig påminnelse, att med executioners förrättande långsampt tillgår, sedan deraf är blefwin lijka som en särskilt instantie och mången måste resa långa wågar till att sökia uthmätning på en uthwunnen domb, sedan som hwarken befallningzmän eller andra betiente må sådant förrätta uthan ordres från sine förmån, förorsakandes sådant en stor widlyfftighet i processens äntelige slutande, som elliest undwijkas kunde, och lända till lindring för parterne, om dommare och rätterne effter lagen Tingmb. 27. och praxin in criminalibus måtte executionen i hafwa, hwilken det och synes bäst kunna giöra, som weta dommens innehåld och mening, och derigenom undwijka de förklaringar, som offta onödigt infordras och tijden förhala, och den rättsökiande parten lijsas dermed mycket, att han eij behöfwer långt resa om executionen, enär dommaren och nämbden altid måste bo inom jurisdictionen, warandes och uthmätningen en dehl af sielfwa processen, hwarmed hela saken sluten blifwer.
Såsom och en annan twistighet befinnes förefalla om jurisdictionen, dersom åthskillige stånd på landet, och särdeles i städerna, hwarest guarnizon eller ammiralitetzrätter concurrera och stöta tillsamman; och Hans Kongl. Maij :tt långt för detta allernådigst har stadgat något wist för ammiralitetzrätterne och deras jurisdiction uti förordningens § 7 och jämbwäl emellan de andelige och wärldzlige rätterne uti Kyrkiolagen; ty giöres den underdånigste påminnelsen, att uti den nya processen, som nu under händer är att utharbetas, något wist måtte indragit blifwa om jurisdictionens funderande emellan krigz- landz- och stadzrätterne, aldenstund Hans Kongl. Maij:t tillförne A:o 1699 den 25 Maii öfwer politie wäsendet i Stockholm ett wist allernådigst resolverat hafwer, och månge militairpersoner och andre lijkwäl söka att undandraga sine hustrur, barn och tiänstthion ifrån comparerande wid de andre rätterne, enär de dijt citerad: blifwa.
Wij lefwa och i den underdånige förhåppning, att de förordningar och Kongl. resolutioner, som angå processen, och uthfärdade blifwit, sedan rättegångzstadgan 1695 in Iulio uthkom, måtte jämbwäl blifwa inryckte i den stadgan, som nu så berömligen arbetes uppå, nembl:n om wittnensmåhls- præliminair- och processualtwisters afkårtande, desslikest om expenserne, jempte flere extensioner, som
