straff förbindes at uprätta inventarium till arfwingarnes underrättelse om qwarlåtenskapen och des tillstånd, men imedlertijd lijkwähl kan hända, at arfwingarne heller willja föreenas med dhen, som inventarium elliest skulle oprätta och arfwet uthgifwa, om ett wist, för sin arfwedeel, uti ett för alt, därmed at undwijka all oreeda och disputer, som elliest wijd inventarii oprättande torde yppas och förorsakas, så påminner een eller annan af Kongl. Rättens ledamöter underdånigst, om icke nyttigt wara torde, at här wijd och så infördes den clausulen, at den, som inventarium oprättar, må wara obetagit at öfwer arfwet föreenas med arfwingarne, så wijda dhe äre myndige och sielfrådande.
2. Det straff, som här införes, at een tridiedeel af det hon i boet undfångit, skall bötas till nästa hospital, tycker Kongl. Rätten eenhälleligen wara för hårdt; hållandes een deel före wara noog, at hon blifwer inventarii rättigheeten förlustig, och skall swara till fulla giälden, ehwad arfwet där till förslår, eller intet, och därföre i underdånigheet bijfoga den påminnelsen, om det icke där wijd kunde beroo, så at den fölljande meningen om tridie dehlens bötande till nästa hospital blifwer uthsluten; een deel åter tyckia fuller något straff i
detta måhl böra wara, men heemställa Kongl. Maij:tt i underdånigheet, om det icke skulle kunna wara skiäligit, at det blefwo modererat till något mindre än en tridiedeel.
Cap. 13. Om det som af ett boo afgå böör, förr än arfwingarne arfwet skipta måge.
Ad 2 § giörs af somblige een underdånig påminnelse, huruwijda den effterlefwande makans fördeel skall, som här statueras, kunna sättias framför giäld.
Ad 3 §. Såsom dhe här införde orden: till begges nytta, synas gifwa anledning till månge disputer man och hustru emillan, så heemställes Kongl. Maj:tt underdånigst, om dhe orden icke kunna uthslutas, emedan den meningen, som effterföllier: nembligen, är det någondheras eenskijlte giäld, ändå noogsampt synas giöra åthskildnat emillan dhet, som hwar och een af sin eenskijlte andeel giälda
Ad 4 §. Det som här stadgat blifwer, nembligen, at testamente så på landet, som i staden, böör gå af dens andeel, som gifwit hafwer, synes fuller skrijda ifrån Stadzlagen cap. 17 et 19 Erfdb., men
