Cap. 14.
Ad § 2. Såssom medh ächtenskapz fullbordan fölljer ächta folkz gifftorätt uthi alle hwars annars löösöhron, och uthi undfågne medgifft hafwer son eller dotter så wijda arfzrätt, som dhee i förmågo af det 12 cap. Gifftermb. L.L.. dhen samma behålla, medan han lefwer, som gaf, effter hwilkens dödh medhgifften icke for annor orsaak återbäras, än att pröfwas må, om hon är större än innehafwarens arfzlott sigh kan bestijga, som och på thet i fall then mindre är, han eller hon sin rätta fyllnadh skall bekomma; altså och emedan then andre makan, så wijda dhen samma dher uthi någon gifftorätt hafwer, till förfångh will lända, ther som effter sonens eller dottrens afgångh medgifften, uthan then igenlefwande makans deelachtigheet, barnomen, och effter dessas dödh, honom skall hemfalla, som gifwit hafwer, effter som och uthi detta 14:de capitels nest föregående punct och [ͻ: är] förordnat, så synes denne andra § såsom onödigh och födande af sigh någon oreeda wäll kunna uthlembnas.
Cap. 15.
Här finner man nödigt att påminna om een wiss förordning, huru wijda effter hustruns dödh mannens bibliotheek under then af oskiffto honom tillkommande fördeehl böör begrijpas, hwarom weedh dombstolarne strijdigheeter offta förefalla, pröfwandes dhenne Kongl. Rätt för sin underdånige meningh skähligdt att såsom i föllie af det 17 cap. Gifftermb. L.L.. och 9:de dito § 4 S.L. tager mannen af oskipto wapn sin och dheras, som sådane ämbeten bekläda, hwilka studier reqvirera, förnembste och mehrendels endeste wapn äro dheras böcker; altså böra arfwingarne lembna mannen uthi sin lijfztijdh, dess bibliotek alldeles oförycht och sigh ther medh benöija låta, att böckerne inventeras och effter hans dödh them till arfz komma.
Erfdabalken.
Cap. 4.
Ad § 14. Meningen och contexten af dhenne § synes reqvirera det ordet dhen döde , som twijfwelsuthan genom copistens hastigheet lärer utheslutit wara.
