Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/95

Den här sidan har korrekturlästs
81
FÖRSLAG TILL GIFTERMÅLS- OCH ÄRFDABALK 1690

förfall bewijsa, nembl. innom 3 månader öfwer laga åhret ifrå dhet förfallet upphörde, om han är inrijkes, eller om han uthländes är, åhr och dagh öfwer laga åhret, sedan förfallet upphörde och han detta weeta fick, när arfwet föll, hafwi macht sitt arff, doch uthan afgäldh och ränta, att åtherfordra.

Ad § 5 och dhee ordh der i om 20 åhr att kunna gåås förbij och således uthryckes som fölljer: Ingen arfwinge, ehwadh förfall han och hafwa kan, må någon tahlan till något arf hafwa, sedan thee så stadgade laga förfalstijder, innom hwilka förfallet upphördt, förflutne ähre; ty elliest om dhee laga förfals tijder blifwa i gemeen på 20 åhr uthsatte, torde hwar och een, som trätosam woro, taga sigh deraf tillfälle på een så långh tijdh innom dhee 20 åhr genom föregifwande af något laga förfall att göra enom icke allenast uthi sin hafwande rätt och rättigheet, uthan och allom alltingh twistige, medhan ingen af Hans Kongl. M:ts troo undersåter är, som icke kan af något sterbhuus, anten något lagligen ärfft, eller af dhee, som ärfft, och dess effterkommande något förwärfft, eller redeligen sigh tillhandlat hafwa, genom dhee laga långh af kiöp, skiffte, förstånden pant, eller elliest, att hwars och eens egendomb så i löst som fast, uthi det mäste så wäll som minsta, således kunde blifwa satt i owissheet, nu af een, nu af annan, som innom hwarge 20 åhr effter andre, wille göra sigh saak dermedh först att begynna söka sterbhusen, på alle dheras afhandlare, det att fullföllga. Hwarigenom trätor och twijstigheeter icke allenast till befarande för månge parter emellan, uthan och till alle, både under- och öfwerdommares otahlige beswäär, då blefwe oändelige, och dhe 3 åhrs laga häfdh om arf, sigh grundandes på det 16 cap. Erffdb. LL. och tillijka alle andre laga längs häfdar, stodo då all fara att falla om kull och blifwa till intet. Hwilka sådane af hwargehanda tillfälle sigh yppande strijdigheeter all godh lag gemeenligh plägar förekomma, och synes i detta måhl wara så mycket nödigare, som elliest ingen af Hans Kongl. Maij:ttz trooplichtige undersåter kunde af dhee trätesamme få blifwa i någon roo eller säkerheet om sin egendomb, uthan i den osäkerheet och oroo komma, att man woro så godht som owiss om altsamman. Ty hwadh elliest dhee Kongl. förordningar om 20 åhrs förbudne skulldhfordringar anbelangar, som der innom icke warit till rätta lagligen sökte, äre af een fast annan

beskaffenheet dee så länge förtegade och abandonerade

Utlåtanden.6