så kunde sättjas: »inrikes handtwärckares eller sin ämbetsbroders märcke».
Som härtil swarades, at detta eij wäl kan skicka sig i en allmän lag, särdeles det ordet »inrikes», hwarigenom lagen skulle synas tillåta utrikes handtwärckares märckes sättjande på wahran.
Altså bifölls § som den war.
2 Capitlet
bifölls, och giordes therwid inge påminnelser.
3 Capitlet.
1 §. I anledning af Borgareståndets giorde påminnelse funno ständerne godt, at näst orden »utländsk man» § så inrättas: »söke thet hos borgmästare och råd, och sedan wederbörande af borgerskapet hörde äro och thet honom af borgmästare och råd bewiljat blifwit, sättje han borgen hos them, at han» etc. Orden jämkas i Lagcommissionen. I thet öfrige bifölls
2, 3 och 4 §§ biföllos.
5 §. Ständerne funno godt, at i begynnelsen, näst efter orden »förr än han», inryckes: »sin borgerliga näring afträder eller», sedan följer som i § står, »ifrån orten flyttar» etc.
Längre nid i §, derest talas om flyttjande til annan ort inrikes och at den flyttjande då för afgift skall wara frij, androgs af Borgareståndet, at sådant är stridande emot åtskillige städers undfångne privilegier och resolutioner, och begiärtes, at i § införas måtte, det härmed i hwar stad bör förhållas efter resolutioners och privilegiers innehåld.
Härtil swarades, at sådant i allmänna lagen eij kunnat inryckas, emedan det förstår sig af sig sielf, och i företalet til lagbalckarne om privilegierne är förmält, at de giöra exception; dessutan hade Lagcommissionen tyckt, at som civilbetiente, när de flyttja från en ort til en annan, för en sådan afgift äro frie, så kunde och förhållas med borgare på the orter, ther eij annorlunda stadgat är; ty om en rik köpman, som med stora medel flytter in uti en stad, skulle wid afflyttjandet mista 6:te penningen af sin egendom, skulle sådanei städerne eij wilja sättja sig nid.
Af Borgareståndet androgs häremot, at uti krigstider, när contributionerne blifwa starckare, rike borgare torde flyttja utur
