utan will, när lägenhet gifwes, efter förordningen sälja det i nästa köpstad.
Som häröfwer upkom en widlyftig discours, giorde Hr Landtmarskalken frågan ståndswis, om § skall blifwa stående som den är.
Ridderskapet och adeln samt Bondeståndet swarade härtil med ja, men Prästeståndet biföll Borgareståndet, som wille at § efter den giorde påminnelsen borde inrättas.
Hr Wulfwenstierna föreslog, om icke, til at få slut häri, näst orden »wahra i wahra» tilläggas kunde: »och then eij förbyter eller å landet säljer eller köper».
Men detta wann eij eller bifall.
Hr Ehrencrona och åtskillige af Ridderskapet och adeln förmente, at om Bondeståndet wille begifwa sig til den af Borgareståndet påstådde ändringen, så kunde Ridderskapet och adeln giöra det samma, emedan doch adelige privilegierne på intet sätt derigenom kunna komma at lida.
Bondeståndet swarade, at de wäl wille begifwa sig, om de intet befarade chicaner, i fall en bonde som bor långt ifrån staden skulle wilja föra hem med sig för sine grannar någre tunnor salt eller någre skålp. tobak.
Härtil swarades, at som lagen eij sätter något straff för den som förer wahror, utan för den som säljer, så kan Bondeståndet inge »chicaner härwid hafwa at befruckta; och som Borgareståndet derjemte förklarade det intet wara meningen at hindra allmogen eller förwägra dem at föra sine fohror, när intet landsköp derunder drifwes, altså biföllo stånden, at denne 3 § således inrättas:
»Ther landtmannen til sin bärgning och nödtorft byter wahra i wahra, eller för reda penningar köper hwad annor» etc.
4 §. Wid denne § war Borgareståndets påminnelse, at wid slutet tilläggas må: »Likaledes äga de städers handlande, som med oxe»och fogelhandel omgå, frihet omkring landet sin handel at idka efter som särskilt derom stadgat är».
Men som härtil swarades, at hwad särskilte stadgar angår, de samma uti allmänna lagen eij tienligen kunna införas, begaf sig Borgareståndet ifrån denne påminnelse.
Och blef § af ständerne gillad, sådan som den upsatt är.
