Östergiöthland, men är boendes i Holland; när dess fullmächtig stämmer någon, hafwer swaranden eij mera tid än 14 dagar; men at stämma Hr De Geer fordras et halft åhrs tid och mycken möda och omkostnad at få honom stämningen tilhanda, hwarföre det woro billigt, at en sådan fullmächtig blefwo förbunden åtminstone at emottaga stämningen och sörja för dess tilhanda ställande.
Hr Wulfwenstierna swarade, at detta kunde hafwa sine skiähl, men som sådane casus äro få, woro det betänckeligit at giöra en general lag, hwilcken kunde skada hela menigheten, utan är bäst at domaren härutinnan pröfwar omständigheterne.
Ständerne biföllo § som then är upsatt.
8 §. Abrahamssons påminnelser och Lagcommissionens swar uplästes.
Så uplästes ock justitiædeputationens betänckande härom, hwilcket med denne § war aldeles enligit.
§ bifölls.
9 § bifölls, och giordes wid then samme inge påminnelser.
10 § bifölls sammaledes, sedan Hr Abrahamssons påminnelser och Lagcommissionens swar theruppå för Riksens ständer blifwit upläste.
12 Capitel.
1 §. I anledning af Borgareståndets påminnelse funno ständerne godt, at orden »eller och sedan til högre domstohl» gå ut, och bifölls §, sedan Hr Abrahamssons påminnelse blifwit upläst och ständerne funnit Lagcommissionens swar nöijacktigt.
2 § bifölls sammaledes, sedan Hr Abrahamssons påminnelse och Lagcommissionens swar blifwit upläste.
3 §. Uplästes Borgareståndets påminnelse tillika med Lagcommissionens swar.
Frih. Hyltén biträdde Borgareståndets mening, emedan elliest parten förlorar den nyttan en contumaciædom härtils haft, at han gådr i mätt.
Hr Wulfwenstierna swarade, at den, som appellerar intra fatalia, eij mer bör förlora, än om han ifrån början warit tilstädes, warandes det nog plickt för frånwaron, at han förlorat uti en instance, der han elliest kunnat winna.
Hr Ehrencrona förklarade sig enig med detta swaret, som
