Riksens ständers gunst och wälbewågenhet, önskandes ganska troligen, at Gud wille framgent låta sin nåd och wälsignelse wara så rijk och wäldig wara öfwer Riksens ständer, som wår nit och tillgifwenhet är trogen och oföränderlig.
Här uppå uplästes först Företalet för Giftmålabalken, och sedan
1 Capitlet i Giftmålabalken.
Wid 6 § påminte Hr Öfwerste Hamilton, at mannen ey må träda i ächtenskap, förr än han hafwer fyldt 24 åhr.
Cammarrådet Wulfwenstierna swarade som en ledamot i Lagcommission härpå och gaf ordsaken wid handen, hwarföre K. Lagcommission statuerat, at mannen må äga frihet at gifta sig, när han är 21 åhr, nembligen därföre, at han då efter Erfdabalken 19 cap. 1 § är myndig.
H. Exc. Landtmarskalken frågade, om ständerne äro nögde med swaret.
Dhe swarade därtill ja.
För öfrigit giordes wid detta capitlet ingen påminnelse.
2 Capitlet.
Wid 10 § utlät sig Biskopen Barchius, at denne § löper emot Kyrkioordningens 15 cap. 14 §, hwarest expressis verbis står, at om någon lockar en mö till lägersmål under ächtenskapslöfte, tå skall han efter Guds bud wara förplichtad at taga henne till ächta; tyckte fördenskull, at föräldrarnes nekande sådant icke bör hindra.
Hr Lilliestierna påstod, at den, som förnedrar ährlig mans barn, bör uprätta henne, fast än hans föräldrar neka därtill.
Biskopen Humble påminte, at häfd under ächtenskapslöfte är redan ächtenskap in för Gud, som med kyrkiones band fullkomnas bör.
Härtill swarades, at Lagcommission funnit nödigt at inrätta denne § således, på det at icke någon må lägra mö till at därigenom tvinga föräldrarne at samtyckia till ett giftermål, som eliest aldrig skie skulle; dessuthan stå de orden straxt efter åt: »eller goda skiäl därtil styrka»
Hr Stobée hölt före, at domaren bör hafwa lag för sig, och intet stellas under hans arbitrage.
Prästeståndet tyckte at tilläggias skulle: »eller domaren profwar goda skiäl därtill styrka»
