Martii 1700 härom – och woro i öfrigit betänckeligit, när man eij är förwissad det wara enligit med Guds lag, at utsättja det straff.
Efter något discourerande förklarade Prästeståndet sig nögde, om denne 6 § i det 2 Cap. Giftmålab. slutes med orden »stiufsons sons äncka», och at alt thet öfriga går ut. Hwilcket af ständerne bifölls. Sedan gick man tilbaka til
59 Cap. Missgierningsbalckens
6 §. Prästeståndet höllo före, at thet utsatte straffet af 9 gatulopp woro för lindrigt och at för den förorsakade förargelsen skull åtminstone häradsförwisning borde tilläggas.
Och upkom häröfwer en widlyftig discours, så at Hr Landtmarskalken omsider giorde frågan ståndswis; då af de 3 öfrige stånden bifölls, att § blifwer stående som den är inrättad.
61 Cap.
4 § af ständerne wid förre riksdagen redan ändrat och begynnes således: »Hyser man witterliga eller döljer någon grof missgierningsmam.
Hr Landtmarskalken anmälte, at 6 § af landshöfdingeinstruction eij ännu är bifallen, emedan den samma blef upskuten i anledning af de påminnelser, som Borgareståndet sig förbehöll at wid Utsökningsbalcken Cap. 1 § 2 få ingifwa.
Uplästes altså Borgarståndets Extractum Protocolli af den 31 sidstlidne Julii, hwarutinnan ståndet förklarar sig af then mening, at samtelige städernes magistrater, utan föregången communication med Hrr landshöfdingarne, måge låta ställa the wid stadsrätterne fälte och laga kraftwundne domar i wärckställig execution, enär wärdet, som skall utmätas, eij stiger öfwer den summa, som efter lag och k. förordningar samt hwarje stads priwilegier och gammal skiählig sedwana för appellable ansedd blifwit.
Hwaröfwer efter widlyftigt discourerande ständerne stadnade uti det slut, at magistraterne i städerne i gemen måge exequera laga kraftwundne domar til och med 50 dal. smts wärde, hwilcket kommer at införas uti landshöfdingeinstructionens 6 §, som nu i öfrigt bifölls.
