så i Öfwerrätterne som Kongl. M:tz Justitiærevision, [såsom] och domböckerna betyga.
Förfarenheten hafwer wijst wedh Hoff- och Öfwerrätterne, at med præliminair och processuale twister hafwa uthdragits halfwa åhren, ja längre tijdh, innan parterne kommit till skrifftwäxling, som eij kommit af domarens effterlåtenheet, uthan endast af parternes konst at uthdraga tijdhen; påhittande altidh omsprång, hwarunder tiden och uthdrager.
Men beträffande behörigheten aff domstohlen, och flere personers instämmande, när sådane inkast händer, synes beqwämligast, at på thet sätt afgiöres, som förut ther öfwer blifwit stadgat, och uthom thes ähre [dessa invändningar] af en annan beskaffenheet.
Lagkommissionens svar.
§ 5. Såsom exceptioner in processu icke äro alle af en beskaffenhet, uthan en dehl sådana, att de eij kunna anföras, förr än man på den första eller en annan erhållit rättens swar, och som parten eij kan wetta, huru det må uthslå, så kan han och eij föruth anföra det, som först hafwer rum, sedan [hwad] föruth gå bort, är rögt uhr wägen; hwarföre parterne eij kan i gemen påläggas, att strax in libello eller exceptione alla dess inwändningar införa; hwilket wore att bindha honom händerna, och betaga honom frihet att andraga hwar och een i den tijd, som tillfälligheten och nödwändigheten fordrar. Uthan tyckes det wara nog och giöra tillfyllest at afhålla parten ifrån otidiga inwändningar, när straff der på uthsatt ähr. Såsom till ex. när någon, som instämbd blifwit, inwänder, att han eij är actoris rätta man i saken; – en stämmes som förmyndare warit, men wiser, at pupillen är myndig, och at han qvitterat förmynderskap; – kan han först ingen annan exception anföra än then samma, emedan om domaren then gillar, är han skild wid saken. Men ther then samma förkastas och han förklaras för rätt part, då kommer han först att anföra andra invändningar, som till saken höra, och äfwenså i många andra måhl.
