Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 8.djvu/19

Den här sidan har korrekturlästs
11
FÖRHANDLINGAR 1731

Öfwer 2 § uplästes Hr Abrahamsons observation, at åbygnad på annars jord eller i annars wattn sättes här som fast egendom, men efter cap. 31 Edsörsb. LL. och resolution på adelns beswär 1668 hålles det för lösöron, kunnande Hr Abrahamsson intet finna, at utilitas publica fordrar at giöra härwid någon ändring i sielfwa lagen.

Härtill swarades, at som åbygnaden ey kan skilias ifrån sielfwa grunden eller jorden, med mindre at den därigenom fördärfwas, isynnerhet bruk och andre sådane wärk, så kan åbygnaden, hwaruti samma wärk egenteligen består, ey annat än behålla natur af fast egendom.

Ständerne woro nögde med swaret.

Sedan uplästes Hr Palmstiernas anmerkning wid denne 2 §, at skillnad emellan stadzrätt och landzrätt måtte uphäfwas och en likhet öfwer alt wara.

Härtill swarades, at sådant ey wäl kan låta sig giöra i anseende till landets cultur, som igenom iordens klyfning i alt för många delar, där broder ey skulle få dubbel lott emot syster, merkeligen skulle komma at lida, till at förtiga andra wiktiga skiäl. Men i staden kunna många bo i ett hus tillsammans och drifwa sin handel, och ju flere borgare i staden äro, ju bättre är det.

Ständerne woro nögde med swaret.

Öfwer 4 § uplästes Presteståndets anmerckning, at denne § löper emot den 13 § af Prästerskapets privilegier åhr 1723, så lydande: »Eljest skall och wara efterlåtit, at prestenkorne uti arfskiftet efter sine män måge dela godset, löst och fast, hwarest det är belägit, efter stadzlag, så at hustrun tager halfparten emot barnen etc».

Äfwen uplästes Hr Abrahamssons anmerkning häröfwer af följande innehåld: Giftorätt emellan man och hustru af presteståndet på landet sättes här efter stadzrätt. Uthaf privilegio har prästeänkia at uti arfskifte efter sin man dela egendomen efter stadzrätt, doch med förbehåld så wida hon ey gifwer sig i förachteligit ächtenskap; men ey finnes, at då en prestehustru på landet dör, skall hennes arfwingar wid arfsskiftet dela egendomen med mannen efter stadzlag, och prestens willkor således blifwa sämbre än en bondes; det fordrar ey utilitas publica, ey eller kan det privilegium, som är restringerat till hustrun, extenderas in på hennes arfwingar mannen till förfång i allmen lag, med mindre han sig därtill begifwer.