Cap. 10.
§ 4. »Will någor kära till den, som förmyndare warit, om redo för arf, stånde honom fritt at giöra det, antingen där hans bo war, som ärfd [är], och förmyndaren det förmynderskap sig åtog, eller där förmyndaren bor». jag finner oförgripeligen, det förmyndaren eller arfwingar böra sökas, där han eller de boo och hemwist hafwa, då in loco kan måhlet bäst afgiöras, och ifall förmyndaren skyldig skulle blifwa, genast, som annor giäld, uttagas, i widrigt torde pupillen, som för myndig ansees, bringa förmyndaren på stora omkåstningar oförtient och oförskylt, där honom skulle lämnas frijhet till ett annat forum instämma förmyndaren, än som nu omtalt till hemwisten, ty hwar bör swara, där han boendes är i sådanne och dylika måhl.
Cap. 11.
§ 3 och 8. Tyckes strida emot hwarannan, enär de jämföres, i den förra står: »Begiärer någor stämning å flere i en och samma sak, tå måge the alla genom en stämning inkallas, och låte han then stämning hwarthera i rättan tijd kundgiöras»; i den senare igen anföres desse ord: »är boo skift, då äger hwar arfwinge särskilt stämmas». Mig tyckes, at til alla arfwingar en stämning, som i föregående i 8 § omtalas, wäl skee kan, och swara alla tillijka i ett foro, elliest fölle kiäranden för swårt hwar ock en i sitt foro at söka, där han boendes wore, eller tilhåld hade.
Lagkommissionens svar.
§ 3. Handlar therom, at twenne eller flere personer, som interessera i en sak, kunna genom stämning inkallas, och actor ej beswäras at uttaga 2:ne särskilte stämningar. Men 8 § handlar om huru död mans arfwingar skohla instämmas, och är ingen åtskilnad i stämningen i begge desse målen, utan allenast i kundgiörelsen.
Cap. 12.
§ 7. »Ähr någor borto ifrån lagmans syn, Ware lag samma»; frågas huru samma rätt förståes, om då, som med häradssyn nemligen utsättias skall för kiäranden och swaranden en annan wiss dag till synegången, då endera borta är. ehwad laga förfall framtees eller eij.
