dess fehlachtighet; men deremot igen för des oskuld af angifwaren niuta genast tillbörlig satisfaction.
Lagkommissionens svar.
§ 8. Denna påminnelsen rörer intet §, som allenast talar om huru beswär ingifwas skola och sedan förklaring deröfwer infordras. Men att i gemen förordna, att Hoffrätten skulle alla per querelam nullitatis inkommande måhl till hufwudsaken afgiöra, strijder mot en laga process och låter sig intet giöra.
Cap. 30.
§ 1 et 2. Huru swårt det mången faller til at upbringa 200 daler s:mt utom andra utgifter at förtiga, som dryga äro den fattiga, så nödgas han heller sin goda sak lemna; det kan ock hända, at hufwudmåhlet i sig sielf är 200 daler s:mt wärdt, men expenser upstegne fast högre, iagh för min dehl, oförgripeligen sagt, nog synes wara 100 daler s:mt och beneficium revisionis, dock underställes hwar och ens mogna omdömme och godtbefinnande.
§ 6. Där man intet kan borgen ställa, den ibland nog swårt är at obtinera, då skall man träda i fängelse; sådant en af stånd och wärde person will synas något neseligit, då man en annan utwäg hafwa kan, hälst straff och böter föllia å den, som ohemult klagar.
Lagkommissionens svar.
§ 1 och 2. Lagcommissionen har fölgt förordningarna häruthinnan.
§ 6. Lijka med det förra.
Cap. 32.
§ 1. Med detta capitlet hafwer man intet annat at påminna, än i bötespenningar måtte skee en skiählig moderation, som tillförne wed förra riksdagen omtalt, till förekommande den misstancka, som af mången hafwes, lijka som til dommarens fördehl i sakörens tillökning böterne stegras.
Lagkommissionens svar.
§ 1. Denna § handlar intet om quanto af böterne, uthan huru the fördehlas skola.
