Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 8.djvu/201

Den här sidan har korrekturlästs
193
VID 1734 ÅRS RIKSDAG

§ 7. At domaren afswär rädhoga, har anseende derpå, at han ej skall hafwa respectum personarum, antingen han dömer mot hög eller låg. Men at sedan sägs, det domaren ej skall uppenbara the rådslag, som rätten innom lyckta dörar håller, har afseende derpå, at han ej skall förut gifwa parterne advertissement, huru saken utslå torde, eller efter utslaget kundgiöra af hwad mening hwar och en af ledamöterne warit.

§ 9. Nämdeman kan ej förstås under denna §, utan den person, som egenteligen domareembetet tilhörer, och elliest är i gemen stadgat, at ingen utan lof må resa bort. Men huru han skall söka lof dertil, behöfves ej här utsättas, utan derom får han giöra sig elliest underrättad; såsom om någon Hofrättens eller Rådstugurättens ledamot på några dagar wil resa bort, kan han det anmäla hos dhen rätten, hwaräst han domare är.

§ 10. Hofrätten har altid tilhördt at förordna substitut i thesse underdomares ställe, och icke Konungens befallningshafwande. Och är här ej lönt at tala om huru then sig beswära må, som i des ansökning i Hofrätten ej winner bifall.

§ 11 [a]. Härom är sagt i 2 cap. 3 § ad finem. [b] I den nya lagen gifwes ej anledning til åtskilnad imellan inländske eller utländske män, conf. 24 cap. 3 §, deräst utlendsk lag förbiudes at åberopas. [c]. At landsed bör följas, ther ej beskrefven lag finnes, visa de gamle domarereglerne, hwilket man och hollit nödigt at här införa,

§ 12. När § räteligen påsees, kan man deraf finna, at förra delen ej angår the saker, som röra lif eller ära, utan slutet af § handlar egenteligen om thet straf, som domaren bör undergå, om någon genom hans wrånga dom mister lif eller ähra.


Cap. 2.

§ 2. Det här sattes, att häradsting skall uthlysas tijo weckor föruth, är emot rättegångsförordningen af åhr 1695, § 1, som uthsätter åtta weckor. Denne ändring kan så mycket mindre låta sig practicera, som häradzhöfdingen, särdeles den, som många tingsställen har, ej hinner med, att uthsättia fölljande tingsterminer, medan han är sysselsatt med påstående ting; därföre lärer wara bäst at utan ändring blifwa wid det, som härtills brukeligit warit, och på 1695

åhrs förordninge sig grundar. Det att häradzhöfdingen skall låta lysa

Riksdagshandlingar.13