§ 10. [a] Här talas ej om them som tiltales får hafwa fulmächtig eller ej, utan att i brottmål ej behöfwes stämning, utan att man på Rättens bud straxt bör comparera.
[b] Sådane specielle casus kunna ej i lagen utsättas, uthan ther the existera skulle, som lärer wara mycket sällan, så lärer wäl domaren och executoren finna, huru thermed förfaras skall.
[c] Detta tyckes wara en omgång, och lända till justitiens utdrächt, i det swaranden i brist af sådane reqvisitis, kan söka at undgå att swara i saken, warandes och elliest ej här [fråga], huru och af hwem i saken swaras skall, utan talas här allenast om stämningen.
[d] Then, som will instämma någon sak, måste sielf tilsee, at han söker rätta sakegande; ho den i hwarje sak är, kan här ej utsättas.
Cap. 12.
§ 1. [a] Uti Rättegångsförordningen af åhr 1695 § 2 är infördt, at sedan en begynt sin saak uti någon rätt genom fullmächtig at drifwa, ursächtas han ej af något påkommande förfall. Detta är uthslutit, men där det åter kommer at införas, frågas om samma förfall skola giälla för fullmächtigen, som här upräknade äro. Där sådant tillåtes, kan en saak länge uppehållas; därföre må eij annat förfall för en fullmächtig wara giällande, än det, som kan honom påkomma, medan han på wägen till rätten är, då saken skall företagas, ty ifall andra hinder före existera, kan han därom advertera sin principal, som en annan fullmächtig constituerar, eller sielf in termino sig infinner; men ifall principalen så långt wore därifrån, at han ej uti tijd kan sig infinna, eller annan fullmächtig ställa, kan det deraf befarade uppehåld därmedelst förekommas, at då någor antager en fullmächtig, han uti fullmachten gifwer honom i afseende på tillstötande hinder potestatem substituendi, då den antagne fullmächtigen kan en annan fullmächtig i sitt ställe sättia.
[b] Nu kan så hända, at uti en saak, där flere äro interesserade, en låter företee sine laga förfall och utheblifwer, men de andra i samma saak interesserade sig infinna. Huru då skal förhållas, antingen den skall företagas eller upskiutas, förmäles ej. Skiäligast lärer wara, att saken företages, aldenstund den frånwarandes rätt i saken ej är annan, än de närwarandes, så at hwad de närwarande tala eller
