Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 8.djvu/223

Den här sidan har korrekturlästs
215
VID 1734 ÅRS RIKSDAG

till godo, och begge kunna därpå lijka fullt conjunctim fullföllja saken uti instantia appellationis, då saken dijt kommit.

[d] I detta capitel förmäles ej heller, huru förhållas skall, då någor i criminalmåhl instämbd utheblifwer. Uthi cap. 11 § 10 står wäl, at då någor i bråttmåhl stämbd ej tillstädeskommer, tå må han hämptas, men som bötesmåhl ochså äro bråttmåhl, doch alla bötesmåhl ej af den beskaffenheet, att den stämbde bör hämtas, så lärer wara nödigt, at dommaren till rättelse en tydelig skillnad häruti införes. Lijkaledes är nödigt att införa, huru contumacia i matrimonialtwister skall ansees.


Lagkommissionens svar.

§ 1. [a] Här talas om sielfwa principalernes förfall; och kan ej nekas, at samma förfall kunna gälla för fulmäcktigen som för principalen, hwilket uppå domarens ompröfwan ankommer.

[b] Specialia, hwarom här påminnes, kunna ej i lagen utsättas, utan ankomma på en beskedelig domares bepröfwande.

§ 2. [a] Böterne för then, som ej inställer sig wid upropet, grunda sig på 1695 åhrs processordning och äro för den despect, som rätten genom partens uteblifwande skieer.

[b] Laga förfall fordras ej widare att käranden skall wisa, utan så är, at han will slippa at ersätta swaranden kostnaden, elliest är § klar, at han äntå får [genom stämning till nästa] ting fulfölja saken.

§ 3. [a] I 10 cap. 11 § af denna balk står, at ingen sak utan i dess rätta foro får uptagas, och altså behöfwer det ej å nyo här införas; likasom icke, efter kärandens påstående, utan efter sakens beskaffenhet samt skäl och bevis dömas skall. [b] Den är specialis casus; kan ej eller i lagen införas, utan domaren måste efter omständigheterne deröfwer sig besluta. Kunnandes man ej gifwa anledning, at i så beskaffad sak skall dömas in contumaciam, hwarigenom processen mera skulle ställas i widlyftigheet [än förkortas], utan kan den, som i saken obefogad ändring giör, anses med böter och expenser.

[c] I denne casus är ingen twifwelsmåhl, at ju domaren dömmer en sådan in contumaciam.

§ 4. Sista orden i § 3 wisa, at den, som wunnit, får söka utmätning å sådan dom, och at det ej är således något præstandum