präster som fullmächtige ej måge drifwa rättegångssaker, widare än i de måhl, hwarom Kyrkioordningen i cap. 19 § 22 förmäler.
§ 5. [a] Här lärer och så kunnat införas hwad fiscalers giöromål må wara, sampt hwad de wid sitt ämbete böre i acht taga. [b] Men det här står, at skattebonde må i jordatwist sielf fullmächtig taga, är likasom wille man insättia: Frälseman må i jordatwist sielf fullmächtig taga, hwilket aldrig hwarcken frälseman eller skattebonde warit bestrit. Och på det ingen må häraf taga anledning at bestrida skattebonde i andra mål at taga sig fullmächtig synes bäst, detta at uthlåta.
§ 7. Där fullmächtigen i händelse af hastigt påkommet laga förfall ej tillåtes att substituera en annan i sitt ställe, hwarom wid cap. 12 § 1 är påmint, kan lätteligen däraf uppehåld förorsakas.
§ 8. På det at ej något uppehåld må förorsakas ex reassumptione processus, när principalen dör, lärer Wara bäst, at den, som uthgifwer fullmacht, inrättar den för sig och sina anhörige. Willja de den återkalla, det må stå dem fritt, allenast att intet uppehåld förorsakas.
§ 10. Det här står, at ej på någon inlaga må dömmas, där den ej satt sitt nampn under, som skriften författat, är eij annorlunda at ansee än för ett medel, at befodra advocaters inkomst, hwilket aldrig må tillåtas. Det är för swårt, då enom förmenas munteligen at uthföra sin saak, att ej emottaga hans inlaga, utan concepisten den jempte honom underskrifwit, hwilket ej annat är, än at bringa honom uppå omkåstnad, den han ofta kan undgå, i det at dess skyldeman, wän eller bekant kan upsättia för honom en inlaga, det han ej giör, där han skall sitt nampn där undersättia, utan låter honom häldre gå omkring och sökia någon advocat, som för penningar skrifwer, och jempte honom sitt nampn där under sätter.
§ 11. Wille principalen upsäija sin fullmächtig, hafwe macht därtill, dock bör han hålla honom skadeslöös.
§ 12. Här står, at då emellan principalen och fullmächtigen ett wist aftahl om arfwodes löhn är giordt, förblifwer därwid. Men förmäles ej, huru därwid förhållas skall, när principalen förlijker sig med sin wederpart, utan at afwänta domb, huru då med arfwodeslönen förhållas skall. I sådant fall bör arfwodelönen lijka fult efter aftahl uthbetalas, ty principalens transaction med sin wederpart kan eij bryta det aftahl, som med fullmächtigen är giordt, så wida icke
