I synnerhet utlät sig Hr Lilliestierna, at man ingalunda bör gå därifrån, så framt icke reele och essentiele ordsaker det fordra, och yttrade sig äfwen, at hordomssynden nu tager öfwerhand, hwilken icke nogsamt straffas kan, och at den, som den synden öfwar, ingalunda må hafwa någon förmån, hwilket skulle skie, om den brotzlige allenast förlorade hälften.
Präste- och Borgareståndet utlåto sig, at de wille taga denne saken i närmare öfwerwägande uti deras plenis.
Som bewiljades.
Men Höglofl. Ridderskapet och adeln samt Bondeståndet biföllo §.
Widare frågades wid denne §, om then, som hor bedrifwit och af sin maka fådt förlåtelse, sedermera, när thenne senare sig med hor försyndar, bör niuta skillnad, så wida then påstås.
Swarades, att skillnad bör tillåtas.
I anledning af Hr Biskop Humbles och Hr Doct. I. Benzelii wid 6 § giorde berättelser om det swek och bedrägerie, hwilket en och annan brukat samt därigenom ächtenskapzskillnad erhållit, blef öfwerenskommit, att K. Lagcommission skulle till detta capitlet projectera en §, hwarigenom må förekommas samma bedrägerie.
I öfrigit blef thetta capitlet gillat.
14 Capitlet.
Wid den 1 § blef öfwerenskommit, at efter de orden »böte then brotzlige femtijo dahler» skulle tilläggias: »af sin lott i boet».
15 Capitlet
want bifall.
16 Capitlet.
Wid 1 § yttrade sig Hr Kyrkioherden Arnell, at uthi denne § synes wara någon contradiction, ty det där står, at son eller dotter skall wid arfskifte fylla det som förnött är af hemfölgd, och åter at den nytta skall ey räknas, som barnet af hemfölgd haft. Om nu een son eller dotter får meubler i hemfölgd af föräldrar, hwad nytta skall däraf hafwas, om de ey få nötas.
Härtill swarades af K. Lagcommissions ledamöter, at man nog ventilerat denne saken i K. Lagcommission, och at pluraliteten stannat i then meningen, som § nu är inrättad, hwars rätta mening
