§ 13. Härwid kan det tilläggias, at domaren ej må föreställa den, som till wittnes kallas, några interrogatoria criminosa et quæ turpitudinem respondentis continent, hwilket ochså öfweralt i Tyskland förmedelst 1654 åhrs Reichsabschied eller Recess är förbudit, utan må den domare, som sig så oanständigt förhåller, därföre med ett alfwarsampt straff beläggias. Men ej förmenas honom at fråga andra närwarande om det förestälte wittnes frägd, dock med all beskiedeligheet, och utan at ställa wittnet uti misstancka för någon missgiärning.
§ 18 och 19. Efter cap. 32 § 2 anslås desse böter åth domaren. Men efter allmän lag i cap. 21 § 1 Tingmålabalken LL gå böter för mened till treskiftes. Och som ingen orsaak är at tilläggia det åth domaren, som hörer konungen, häradet eller staden, och målsäganden till; altså lärer wara billigast, at de, och icke domaren desse böter niuta.
§ 27. De här uthsatte böter måge ej domaren tillfalla, utan som wid § 18 och 19 är anfördt till treskiftes gå.
§ 31. Är den, som till wärjemålseed blifwit fäld, nögd den at afläggia, men blir däruti af sin wederpart hindrad, antingen medelst wad eller beswär å högre orth och dör i medlertijd, innan at uthslag däruti skier; tå må tillbuden eed ansees som gången, och den aflednes arfwingar icke i det målet graveras.
§ 32. Här säges, at där fara är för meneed i swåra bråttmål, må domaren lämbna saken till framtijden. Däraf fölljer, at en anklagad kan komma at stå hela hans lijfstijd sub reatu. Härwid synes det böra komma i consideration, som står i domarereglorne § 31 och så lyder. »Nu är saken stundom så blind, at Nämbden säger sig hwarcken kunna wärja eller fälla och är så när saken, som förr. Men det är icke rätt sagt, för ty om de icke kunna fälla honom, så är han werjder nog, och bör gifwas löös, ty at den, som icke kan bindas till saken, han skall warda frij.» Detta, som i domarereglorne således är infördt, grundar sig uti billigheet, och har ingen skadelig consequence med sig, ty at hwar och en weth, at den anklagade blått utaf brist på bewijs blifwit frij. Men det här säges, at där fara är för meneed, skall saken lämbnas till framtijden, och en sådan ej fällas till wärjemålseed, det synes ej aldeles kunna antagas, ty at uppå det sättet kan ej säljas, at domaren fullgjordt sitt ämbete till
