wadepenningar, utan och så mycket, som swarar deremot, på det at domaren med så mycket större upmärksamheet måtte hantera och afgiöra de hoos honom anhängige rättegångsmåhl, som han seer, at han eij får profitera af sitt förseende, utan stå samma fara som parten. För öfrigit refererar jag mig på mitt i detta mål ingifne memorial, som blifwit remitterat till Justitiædeputationen.
[b] Här står ochså, at där någor biuder fram wadepenningar i den saak, deruti wad ej tillåtes, och tager dem ej genast åter, sedan rätten honom therom underwijst, må domaren gifwa dem till dee huusfattige. Men sådant är ett förhastande, ty då parten ej finner sig öfivertygat af rättens underwijsning, kan honom ej betagäs hoos högre rätt att anföra sina beswär däröfwer, at honom blifwit appellation förnekat, som i fölljande § förmäles, och där högre rätt funne", at han bordt niuta appellation, är det något näsligit, at dess tilbudna wadepenningar så skolat bortkastas, och i det anseende anständigare, at domaren behåller de uthlagde wadepenningar, då parten uppå förestälning dem icke straxt återtager.
§ 21. Här sättes fatalia at anföra querelam nullitatis, hwilket icke allenast är nytt, utan ochså högst skadeligit, och må såsom till rättwijsans hinder ländande aldrig tillåtas, utan såsom nult altijd ansees. I anseende till domaren är det en nullitet, at han, som är obefogat at dömma i saken, ändå dömmer, sampt i anseende till parterne äfwen en nullitet, då antingen begge eller enthera eij är efter lag tillåteligit at tala eller swara i saken. och domaren ändå dem emellan dömmer. Äfwen och är det en nullitet, då någor icke stämbd blifwit, och dommaren ändå honom dömmer, eller at han dömmer, förrän kiäranden, som stämt, fådt sitt kiäromål föredraga, eller at han dömmer, förrän swaranden, som tillstädes är och ej treskas, contesterat litem. Lijkaledes är det en grof nullitet i sielfwa dommen, där dom fälles emot domb eller emot uppenbar lag. Alla sådane nulliteter, som röra substantialia processus, såsom stridande emot den naturliga billigheeten, kunna eller böra aldrig winna laga kraft, utan querela nullitatis utan restriction till fatalier altijd stå öpen, som ochså är enligit med Kongl. Maij:tz resol. på Adelens beswär 1664 § 20 och 21 ; och må man ej så sökia at förkårta rättegånger, at sielfwa rättwijsan må därigenom, utan en partz förwållande, komma at lijda. Will en domare, som Kongl. Maij:tz bref till Åbo Hoffrätt af den
