Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 8.djvu/266

Den här sidan har korrekturlästs
258
ANMÄRKNINGAR MOT FÖRSLAGET TILL RÄTTEGÅNGSBALK

[b] Med hufwudsaken förstås här både capital och interesse, som i 7 § detta capitel finnes.

[c] Är förr beswarat i den 1 §, och har det, som är pålagt honom, som wunnit, så mycket mindre beswär med sig i staden, som han eller fulmächtigen är i staden.

§ 12. Är förr beswarat.

§ 13. I denna § är käranden eij betagit at effter wäxelstadgans 25 cap. förut munteligen påstå deposition eller pant eller sådan säkerhet, som der stadgas; uthan förordnas här, huru sedan förhållas skall, nembl. att the allenast må med en skrifft kära och swara, at med sakens afgiörande skyndas må. Elliest rättar sig domaren wähl effter wäxelstadgan, som i Handelsbalken åberopas. Den, som finner sig hafwa skiähl, at domaren i sådane måhl, så wähl som andra, att tilltala, är sådant ej förnekt på dess äfwentyr.

§ 19. [a] Lagcommissionen har fölgt här uti det, som af ålder warit brukeligit, det öfrige beror på Rijksens ständers utlåtande öfwer hr Abrahamssons påberopade memorial.

[b] Som denna § talar om det måhl, hwaruti appellation är i lagen förbuden, som förr uprächnade äro: det är fåfängt, att domaren förwarer sådane wadepenningar; uthan har parten tå att betiena sig af thet, som förr uthsatt är, att han i the måhl, ther appellation är förhuden, får per querelam komma till Hoffrätten.

§ 21. Querela nullitatis, som långt effteråt skiedt, har offta förorsakat stora irringar, emedan domaren, som dömt, så och wederparten, som sig förklara skulle, hafwa då warit döde; hwilka om de lefwat, wäll hade kunnat förklara thet, som för nulliteter blifwit angifwit. Therföre, som högst angelägit är, at hwar och en må wara säker om sin rätt och egendom och kunna trygga sig wid de utfalne domar, har Lagcommission tykt bäst at utsättia fatalier til beswärens inläggande i sådane måhl. Och then, som ej will betiena sig af then tiden, har at skylla sig sielf, och skulle någon härigenom lida, så är drägeligare, at det skier, än at dominia rerum och alla domar skulle stå i osäkerhet. Skulle elliest något sådant måhl wara, at den .falne domen ingalunda bör blifwa beståendes, för den påfölgd han med sig hafwer, så kan i sådan besynnerlig casu parten den utwägen nyttia, at hos Öfwerheten sådant måhl andraga. Och som quaerela nullitatis nu så tiltagit, at man klagat öfwer domar, som