Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 8.djvu/267

Den här sidan har korrekturlästs
259
VID 1734 ÅRS RIKSDAG

warit 100 åhr gamle, och i stället för at appellera merendels klagas i Hofrätten öfwer fehl i processen uti underdomarens utslag, allenast till at uppehålla sin wederpart och undgå deposition på twenne domar, så har Lagcommission funnit sig föranlåten at sättia fatalier uti que[ä]rela nullitatis.

§ 22. Thet tyckes giöra nog tilfyllest, at honom har lemnats natt och åhr a tempore scientiæ.

§ 24. Om den process warder bifallen, Lagcommissionen projecterat, har denna påminnelse intet rum.

[25 Cap.]. Om denna process skulle tillåtas, wore onödigt, att uthsättia något quantum appellabile, uthan tillåta, att appellation må mottagas uthan anseende på något quantum. Men elliest, fast än quantum ej är appellabile, är parten, om honom in processu något är för när skedt, effterlåtit att i Hoffrätten sig beswära.


Cap. 26.

§ 3. I ställe för arrest effter Uthsökningsbalken lärer ej wara obilligt att antaga juratorisk caution, eller där arrest skall wara, att Hoffrätten högst innom åtta dagar wijd wijte afgiör hufwudsaken.

§ 7. Det här säges, att hwad som uppå twå domar deponeras, må den winnande parten emot borgen lyfta, grundar sig wäl på 1695 åhrs förordning. Men som kan hända, då underrätternes dommar blifwa ändrade, och den, som will det han deponerat åter hafwa, kan både den, som det deponerade lyftat, och dess cautionister wara insolvendo, eller i den widlyftigheet försatte, at [i] en concursprocess löpa fara at få sitt igen, eller till det minsta med widlyftig process uppehålles, så lärer förmodeligen wara säkrare, at det deponerade blifwer i qwarstad, utan at det må lyftas, till dess domb fallit i saken, då imedlertijd den ena parten ej mindre än den andra kan drifwa på uthslag i saken. Är det fast ägendomb, hwarpå någor twå dommar ärhållit, och däremot blifwit appellerat, har den winnande parten tillräckelig säkerheet, då detsamma blir i qwarstad, till dess at domb fallit, utan at samma ägendomb imedlertijd emot caution tillträda.

§ 8. Där föregående påminnelse antages, sträcker det här anförde pröfwande sig ej widare än till dem, som efter den 1 § gå i borgen för expenser och skadestånd.