hopp är om bättring, wigning ej kan nekas. Men til att wiga någon, som ligger in agone, tyckes ej komma öfwerens med ächtenskapets beskaffenhet och ändemål, och kan ändå den siuka förordna, hwad then samma godt synes til den andras faveur, som han ärnat giffta sig med.
10 Cap. 4 §.
Häröfwer har prästeståndet förbehållit sig att inkomma med påminnelser, men sedermera begifwit sig therutinnan, ty blir § ståendes.
10 Cap. 5 §.
Borgareståndet har sagt sig wilia taga denne § i närmare betänkande, men sig ej sedan häröfwer utlåtit.
13 Cap. 1 §.
Präste- och borgarestånden [hafwa] förklarat, att de wille utlåta sig, huruwida den, som giör hor, har förwärkat hela sin lott i boet, och wet man än icke, i hwad slut borgareståndet stannat.
Lagcommissionen tycker, att den brotslige ej bör mista hela sin lott i boet, på det han i brist af uppehälle ej må taga sig annat oråd före, warandes stadslagen i detta fall ej så sträng.
13 Cap. 4 §.
Påmintes, att stadgas måtte, huru den anses skall, som förlöper sin hustru, men sedan hustrun ifrån honom skild blifwit, och gådt i annat giffte, kommer hem igän.
Detta är nu casus specialis, hwarom i den almänna lagen icke något wist stadgas kan, efftersom det ankommer på omständigheterna.
13 Cap. 5 §.
Begynnes sålunda: Hwad mannen förwärkat hafwer, som sin hustru öfwergifwit och förlupit, thet niute hon, medan hon ogifft är, så ock nyttan och räntan af hans fasta gods etc.
Detta är ändrat af ständerne sielfwe.
14 Cap. 1 §.
– – – Och böte then brotslige af sin lott i boet femtio daler.
Ändrat af ständerne således.
