7 Cap. 4 §.
På det arfwet ej må i långlig tid wara i owissa händer, blifwer denne § således ändrad, som til Lagcommissionen blifwit remitterat:
Warder någor för affall från wår rätta ewangeliska tro och lära förwist riket, eller träder swänsk man utrikes til wilfarande lära, then må ej sedan arf i Swerige taga, utan falle thet the andra then dödas nästa arfwingar til, ther han ej låter sig rätta, och kommer på Konungens nåd åter inom fem år från thet han riket förwistes, eller utländes affall giorde, doch hafwe ej rätt til then ränta, som förut upburen är.
9 Cap. 1§.
Såsom prästeståndet förbehållit sig att med inventeringen i prästhus må förhållas effter 1723 års resolution på prästerskapets beswär, altså tillägges wid slutet denne mening:
I prästehus må arfwingar kalla och bruka thertil, then the hälst sielfwe willia.
9 Cap. 5 §.
Sedan ständerne giordt påminnelse wid denne §, har Lagcommissionen den sålunda projecterat:
Försummar then maka, som effterlefwer, utan laga förfall att i rättan tid låta uptekna egendomen, som nu är sagt, miste fierdung af alt, hwad then i samfält bo äger, och then tage arfwingarne. Äro the tillika wållande til then försummelse, tå bötes af hela egendomen tre daler för hwarie hundrade, the fattigas ensak. Warder thet försummat af någon annan, som egendomen upgifwa borde, böte han femtio daler, och domaren sätte godset i qwarstad, och låte laga uptekning therå skie.
10 Cap. 3 §.
Effter skedd påminnelse kommer wid slutet af denne § att tilläggas en sådan mening, som underställes ständernes godtfinnande: Hafwer någor af arfwingarna sin lott förskingrat, betalen äntå the öfrige gälden, så långt arf theras räcker; men försummar borgenär att effter dödsfallet inom tu åhr, ther han utrikes wistas, eller et åhr, om han i riket är, gifwa sin fordran tillkänna, ther then honom witterlig war, gälde ej arfwinge mer af sin lott, än på thes del i gälden löper[1].
- ↑ Jfr Lagcommissionens förslag till Sveriges rikes lag af år 1734 etc. Stockholm 1841 s. 33: – – – men försummar borgenär at inom try år efter dödsfallet gifwa sin fordran tilkänna, ther then honom witterlig war, gälde ej arfwinge mer än på thes del i gälden löper.
