10 Cap. 4 §.
Lagcommission har funnit nödigt, att wid slutet införes sålunda:
Begärer han, att alla, som något hafwa att fordra, måtte genom offenteligt anslag på rättens dör inkallas, att therigenom få weta, hwilka the äro, och huru stor skulden är, thet må honom ej wägras, ther han förtekning på egendommen i rätten inlägger, och borgen för then ställer.
14 Cap. 2 §.
Blifwit sålunda rättat wid förra riksdagen:
Effter de orden »tå falle thet arf til Konungen» lägges til: ther andra arfwingar ej til äro effter then döda, och then, som falskeliga arfwet tog, gälde åter alt thet han upburit hafwer, och plichte som för annat bedrägerie.
15 Cap. 2 §.
Effter skedd påminnelse blifwer denne § så inrättad:
Bor utlänsk arfwinge å then ort, ther swensker man arf niuter, tå niute ock han samma rätt i Swerige. Wil han thet arf utur riket föra, gifwe tå siette penningen theraf til Konungen, eller then han sin rätt förlänt hafwer, ther ej annorlunda mellan begge riken slutit är. Kommer han ej inom natt och år, och med fulla skiäl wisar, att han är rätter arfwinge, tage tå närmaste inlänsk arfwinge samma arf, om then inom tre månader effter natt och år sin rätt lagliga bewakar. Giör han thet ej, eller är ej inlänsk arfwinge til, tage tå Konungen eller then han sin rätt förlänt hafwer.
15 Cap. 5 §.
Lagcommission [har] funnit nödigt, att wid denne § tillägges desse orden: ther han ej laga förfall wisar. (Ändrat wid förra riksdagen.)
17 Cap. 5 §.
Härwid har borgareståndet förbehållit sig, att inkomma med påminnelse angående testamenta reciproca, och har prästeståndet gifwit sitt skriffteliga utlåtande om sådane testamenten, hwarpå detta är Lagcommissions swar:
