den kan lämpas til alla dem, som husbonden förtror sin egendom; därföre är § så ändrad:
Stiäl, snatter, eller upsåteliga förfar eller undandölier tienstehion eller annan betient något af thes husbondes egendom, thet ligge alt i tweböte mot annat snatteri och tiufnad.
43 Cap. 1 §.
Är rättadt effter ständernes påminnelse. Effter ordet »hö» tilsättes: eller halm.
44 Cap. 1 och 2 §§.
Ständerne ändrat. I stället för »almoge» sättes: undersåtare.
45 Cap. 2 §.
Präste- och borgarestånden hafwa påmint, att här wore för litet straf för dem, som försnilla kronans medel, och som detta cap. blifwit remitterat til Lagcommission, att tilse, huru wida sådan skal undergå lifsstraf, som försnillar öfwer ettusen daler silfwermynt, så är nu härom en sådan § inrättad:
Griper upbördsman til kronones, stadsens eller andra almänna medel, och them förskingrar, miste tienst sin, och gälde åter, med sex af hundrade i ränta; böte ock thertil fyratio daler för hwarie hundrade, som han tilgripit. Kan han ej fult återgälda, och är thet under och til hundrade daler, arbete wid Konungens slott eller fästning ett åhr. Stiger thet något theröfwer, eller til tuhundrade daler, arbete som sagt är, i tu år, och så widare. Stiger thet öfwer niohundrade daler, eller til tusende, arbete i tio år. Tilgriper han något theröfwer, arbete i hela sin lifstid. Går thet öfwer tu tusende daler, warde hängd. Och gånge ej thes mindre i alla thessa fall, i betalning, hwad han i bo hafwer. Nu kan han skadan gälda, men ej böterna: stiga the böter til tusen daler, eller theröfwer, sitte en månad i Konungens hächte wid watn och bröd. Äro böterne mindre, plichte tå med sådant fängelse i 8 eller 14 dagar, eller 3 wekor, alt som domaren thet pröfwar.
47 Cap. 1 §.
Ständerne sielfwe ändrat wid förra riksdagen. Eliest är påmint wid de orden »ligge i tweböte», att det tyktes böra sättas klarare,
