2 Cap. 1 §.
Ständerne ändrat. Ändras så: – – – tå må hans kropp af annat folk hanteras, och afsides i kyrkogård läggas.
5 Cap.
Om kropsplicht med spö och ris, häcktelse wid watn och bröd, så ock arbete.
1 §. Fälles någor til arbete, eller att mista hud sin, förthy, att han ej orkar böta; och är ej kropsplichten wid brottet i thenna lag utsatt, tå räknas nio öre för hwart dagswärke, tre daler mot ett par spö, och fyra daler mot ett par riis, tre slag af hwartera paret. Går effter thenna räkning plichten med spö eller ris ej jämt mot böterna i penningar, utan stiga the något theröfwer, tå ökes straffet med ett par spö eller ris. Fängelse wid watn och bröd räknes således, att mot böter från en till och med tio daler, swara fyra dagar; från tio till tiugufem, åtta dagar; från tiugufem til fyrtio tolf dagar; från fyratio til säxtio [sexton] dagar, från säxtio til åttatio, tiugu dagar; från åttatio til etthundradetio, tiugufyra dagar, och från etthundradetio och theröfwer, tiuguåtta dagar. Med spö straffes man och qwinna med ris.
Ej må mannen slita flera än fyratio par spö, och qwinnan flera än trettio par rijs; ej eller bör någor dömas til fängelse wid watn och bröd på längre tid, än en månad, eller tiuguåtta dagar, och mindre tid än fyra dagar. Then må med fängelse wid watn och bröd straffas, som domaren pröfwar, att hans wälfärd och heder genom annan kropsplicht spilles.
2 §. Straff med spö och ris förrättas å landet och i staden af then, som thertil förordnad är. Häradsfogde eller länsman, och then i staden thertil satt är, hafwe upsicht therå: och ägen the macht, att genast näpsa then med spö eller fängelse, som straffet med flathet wärkställer. Tillåter fångewachtaren någon, som til fängelse watn och bröd är dömd, att niuta annan dryck och spis, miste en månads lön, och sitte sielf åtta dagar i Konungens häkte wid watn och bröd.
3 §. Orkar then, som til böter fäld är, them gälda, men wil hälre plichta med kropp, hafwe ej lof thertil, utan gånge bot fyllest ut af egendom hans. Mächtar någor ej fult gälda, stånde kropsplicht för alt. Ej måge böter utsökas af bonde, ther han utan hemmanets
