13 Cap. 3 §.
Til de orden »ther ej mer än en borgmästare är» tillägges: och rådstugurätten utom honom ej fins domför, förordna Hofrätten etc.
13 Cap. 4 §.
Ändras så ad finem: Ej må borgmästare och rådman jäfwas, ther son eller måg i kämnärsrätt dömt, ej må ock någor i Hofrätten jäfwas etc.
14 Cap. 5 §.
Wid slutet, orden »eller mera» gå ut.
14 Cap. 8 §.
Wid slutet tillägges: eller mera, alt som domaren thet pröfwar.
15 Cap. 2 §.
The som för andra måge tala och swara, skola wara oberychtade, ärlige, redelige och förståndige män. Ej bör någor almänneliga thertil brukas, som af rätten, ther saken drifwes, ej godkänd är, och lof thertil fådt. Wil parten bruka til fulmächtig sin skyldeman, eller then i hans tienst är, eller han eliest hafwer förtroende til, stånde thet honom fritt. Konungens betiente etc.
15 Cap. 3 §.
Slutas sålunda: Ej må något ledamot i öfwerrätten eller des betient, som årlig lön niuter, låta bruka sig til fulmächtig, ther eller wid någon underrätt, som ther under lyder: utan så är, att han talar för skyldeman sin til och med syskonebarn, eller för omyndig, then han är målsman före.
15 Cap. 5 §.
Tillägges wid slutet: Gifwe doch honom, som räntan äger thet tilkänna, att han, ther så tarfwas, må skattebonde bistånd giöra.
17 Cap. 3 §.
Mot slutet: Kommer witnet ej äntå, lite å landet Konungens befallningshafwande til eller kronobetient, som närmast är, att skaffa thet in; i staden äge domaren sielf macht thertil.
17 Cap. 18 §.
Böte fyratio daler, the fattigas ensak, och ware aldrig witnesbar etc.
