först widare pröfwas och skärskådas; såsom tå någor gifwes skuld för thet, som å lif eller ära går: försmädelse mot Gud ehwad then af upsåt eller obetänksamhet skedt, troldom och hwarjehanda widskepelse, falskt mynt och thes utprånglande, twegifte och hwad mera, som i 9 cap. Missgerningsbalken sägs, tidelag, mordbrand, hugg och slag å egna, eller stiuf- och swärföräldrar, så ock oqwädinsord mot them, barnamord och förgörning, med thet som i 16 och 17 cap. Missgerningsbalken utsatt är, edsöre, brott emot kyrko- eller rättegångs- och qwinnofrid, dråpmål, äntå at straffet wid hel eller half mansbot eller wådabot stannar, missgerningsmans wärjande eller släppande, hwarjehanda kyrkotjufnad, hus- och nidingstjufnad, eller annan stöld tredje gången, bodrägt, egenwilliga pålagor å Konungens undersåtare, kronans och allmänna medels tilgrep, kopleri och skörlefnad, lägersmål i förbudna leder och hwarjehanda delaktighet i missgerningar. Om mindre brott, som följa något twistemål åt, sägs i 3 cap. 4 §.
25 Cap. 21 §.
Nu will enthera parten, som sjelf wid rätten när warit, eller ther fullmäktig haft, domwillo wisa, eller at andra etc. Vid slutet tillägges: försummas thet, warde thes talan i Hofrätten ej upptagen, ther Konungen ej finner skäl, försuten tid at återställa som i 31 cap. sägs.
26 Cap. 1 §.
Vid slutet tillägges: tage theras skrift therå och lägge then wid thes inlaga i Hofrätten. Nu kan så hända, att han helre wil penningar eller silfwer och guld till säkerhet for kostnad och skada ställa, och sätter thet hos Konungens befallningshafwande in, eller i taka händer, tå ware ock thet för borgen gilt.
30 Cap. 7 §.
Näst orden »å Konungens och kronans» tillägges: eller någon stads eller menighets wägnar, gifwe Hofrätten ut etc.
32 Cap. 2 §.
Vid slutet tillägges: och then ej orkar böta, plichte som i 10 cap. 1 § Utsökningsbalken sagt är.
