4. Utdrag ur Bondeståndets protokoll 1734.
Den 13 december.
Sedan kom åter hos ståndet i öfwerwägande, huru nödwändigt det är, att det nya lagwärket, som nu faststält är, och warit hela riket så ganska kostsamt, måtte enteligen till allmän efterrättelse utkomma. Och på det ett så hälsosamt ändamål måtte med det allra första kunna erhållas, så kom ståndet på de tanckar, det af Hans Maij:tt i underdånighet skulle anhållas, att 1664 års förordning angående jagt och skiutande, på hwilcken quæstion lagwärckets fullbordan nu i synnerhet beror, med det allraförsta på det sättet af Hans Kongl. Maj:tt må öfwersees och förbättras, som med hwars och ens rättighet öfwerensstämmande är, samt sedan igenom trycket utkomma, alla wederbörande till underdånig efterrättelse till nästa riksdag, då hwart och ett stånd, i fall therutinnan skulle wara något att påminna, må hafwa tillfälle, att therwid söka then ändring, som the förmena wara nödig. Ståndet giorde sig så mycket mera försäkrat om de öfrige respective ståndens höggunstige bifall, som i annor händelse och ther lagboken icke utkommer, alldrig tyckes kunna förswara för sina hemmawarande medbröder, emedan Kongl. Maij:tts nådige resolutioner på de nu faststälte allmänne beswären, alla öfrige af Riksens ständer nu fastställte förordningar, collegiers instructioner, ja sielfwa riksdagsbeslutet torde blifwa alldeles utan wärckan, och fölljackteligen hela denne riksdagen, som warat så länge och kåstat wåra hemmawarande så ansenligen, frucktlös och förgiäfwes.
5. Utdrag ur riksdagsbeslutet.
Sveriges Rikes Ständers beslut, giordt, samtyckt och förafskiedat på den allmänna riksdagen, som slöts i Stockholm den 14 decemb. 1734.
Som Riksens ständer wid sidstledne riksdag ej hindte öfwerse hela then nya lagen, ty hafwe Wi thenna gången tagit the åter
