lämpa sig härutinnan efter som the finna mer eller mindre skickelighet hos thet ena barnet än thet andra, och som theras råd och lägenhet wara kan, hwilket alt står i deras egit behag.
Ständerne förklarade sig nögde med swaret.
13 Cap.
Wid 1 § uplästes den anmerkningen, at wid de orden: »doch så, at hwar sin hufwudlott behåller, och ey å nyo skiftes», kan införas: »och åligger kiäranden samma sitt beswär nästa rådstugudag i staden och wid första ting å landet därefter andraga, och straxt ny wärdering och jämkning begiära samt saken fullfölja innan den därpå följande rådstugudag eller ting; eljest stånde det förra skiftet eller wärdering».
Denne påminnelsen beswarades således: Som domaren remitterar dem till jämkning, så, i fall the ey komma öfwerens wid jämkningen, faller af sig sielft, at then missnögde lärer sökia sin rätt; men at sättia fatalier här för honom är betänkeligit och onödigt, eftersom domaren, thär arfwingarne ey blifwa sams, då måste döma på de förr inkomne skrifterne. Skulle then som jämkningen begiärt, sedan the warit under gode män tillsamman och ey kommit öfwerens, dröja och icke sökia domarens utslag, så får den, som slut hafwa will, begiära domarens utslag i den redan incaminerade saken.
Ständerne förklarade sig nögde med swaret.
14 Cap.
Wid 2 § giordes följande påminnelser: 1:o at efter orden: »Hafwer rätter arfwinge uthan laga förfall sin talan försummat», borde införas: »innan åhr och dag, sedan han fådt wissan kundskap, at sådant arf är honom tillfallit».
Swarades, at i det nästföljande 15 cap. 4 och 5 §§ förklaras, huru arfwinge sin rätt och talan försumar.
2:o Wid the orden i bemelte §: »falle thet arf till konungen», påmintes, at efter Adelige privilegierne af åhr 1723 §§ 25 och 26 bör fast jord ey gå uhr slächten, eller ifrån adelen till cronan.
R,: Privilegierne äre här ey rörde, emedan de innehålla exceptionem a regula communi.
3:o Påmintes, at om någor mala fide trädt til arfwet, så fordrade sielfwa billigheten, at då rätter arfwinge förekommer, ehwad
