Ständerne biföllo 5 §, sådan som then af Lagcommission är projecterad.
Uti 7 §, i stellet för »wetwilling» sättes »wanwettig».
5 Cap.
Wid 4 § påmintes, at hwad som stadgas i thenne § synes wara ett medell at afstängia bördeman ifrån lösn, ty när han intet är mechtig at inlösa aflingejorden eller husgeråd och afwel, som under kiöpet är begrepen, måste han gå qwitt sin börd till arfwejorden.
R.: 1:o böra säljarens partes altid wara favorabiliores; 2:o därigenom blifwa godsen ey så mycket styckade; 3:o kan ju bördemannen sedan sälja det han ey will behålla af aflinge, husgeråd eller afwel; 4:o blifwer bördemans willkor härigenom bättre, emedan han får lösa aflingejorden med, hwarigenom arfwegodset ofelbart blifwit förbättradt och framdeles kan bättre underhållas.
§ blef bifallen.
Uti 6 § wille Hr Weili at efter orden »för sig och ingen annan bördar» skulle införas: »och at han will det behålla»
R.: Orden äre tagne uthur 1720 åhrs Bördsförordning och äre uti sig sielfwa klara.
§ want bifall.
6 Cap.
Wid 2 § uplästes Hr Abrahamssons anmerkning sålunda: Här införes, at då jord tillfaller fader eller moder uti bakarf efter sitt barn, och fader eller moder den sedan will sälja, må then lösa den i börd, som närmast är at ärfwa honom som säljer. Detta är aldeles nytt, ey eller stämmer det öfwerens med primi acqvirentis intention, som är för sin, men ey för en annan families conservation, hwaraf all rättighet till bördlösen härledes; uthan där bördlösen skall hafwa rum, tyckes fast billigare uti cap. 2 Ärfdabalken Södermannalagen wara stadgat, som iu förmår, at då fader ärft efter sitt barn dess mödernes gods, eller då moder ärft efter sitt barn dess fädernes gods, och fader eller moder sedan will sälja det, som i bakarf är ärft, äro thet afledne barnets skyldomän å den sidan, hwarifrån godset kommit, närmast at lösa det i börd, men ey säljarens skyldemän, ty at det aldrig warit hwarken deras fädernes eller mödernes arfwejord.
