Wid 5 § påminner Hr Weili, at här förelägges adelen at plantera åter, hwad the på egne ägor fälla låtit. Afseendet, som härwid är, grundar sig i theras egit bästa, och förthenskull woro thäremot intet at påminna, thär man ey befruchtade komma under skogzbetienternes inseende, hwaraf ett eftertänkeligit beswär them tillskyndas. Till undwikande thäraf tyckes honom wara rådeligast at lemna adeln och andre, som skog äga, frihet at sielfwa om återplanteringen emellan theras bönder och folk förordna. Ty man præsumerar skiäligen, at hwar befordrar sin enskylte nytta, och om någon will fördärfwa eller wårdzlösa sin egendom, thet må han ju saklöst giöra.
Hr Lilliegranat war af samma tanka, helst Ridderskapet och adeln icke pålägges i Adelige privilegierne en slik återplantering.
Swarades, at Lagcommission har häruti fölgt förra förordningar, som förmå, at så wäl then ena som then andra bör fullgiöra häruthinnan sin skyldighet.
Rådman Scherping begiärte på borgerskapets wägnar, at § måtte stå.
Hr Bergenstierna: Det är wäl befalt i gambla förordningar, at sådane träen skulle återplanteras, men är intet efterkommit, ehuru nyttigt det woro. Om ey planteras nye i stellet, så blifwa wij destituerade af ekeskog. Derföre tyckes, at hwar och en, som will rikets bästa, bör ey undandraga sig det. Sannerligen är det icke ett ibland de nödigaste anstalterne.
Bondeståndet berättade, at Hr Selou huggit ett tusende ekar och utödt sin ekeskog.
Hr Ehrencrona: Jag kan ey annat finna, än detta är causa communis, ty Ridderskapet och adeln äro ey allena ägare af frälset, uthan och många af de andre stånden. Skulle wij förhindra och afskiära oss wår rättighet at nyttia wåre skogar, det wore betänkeligit. Jag will önska, at cronans blefwe så häfdade och achtade som privatorum. Goda hushållare böra ey lida för slösares skull.
Hr Lilliestierna: Det lärer ey wara nytt, at en frälseman är skyldig at plantera, men iag will ey, at det skall wara bot därå, om han ey giör det. Vij böra ey mindre än de andre stånden befordra oeconomien. Efter det står i 1 §, at frälseman har Konungens rätt, så kan han ey betala böter till sig sielf, om han ey planterar.
Det swarades, at frälsemannen niuter samma rätt som Konungen
