at then som iagar på annans ägor bör hafwa förwärkat bössa, nät och redskap, så och jakthund, är nytt, och synes wara nog, det sådant efter förra förordningar allenast tages till widermäli, at den brotzlige med böter belägges, helst som wilda diur och foglar äre in libertate naturali och höra ingen till, förr än de blifwa fångade.
Härtill swarades, at Lagcommission har funnit nödigt, at sådant borde hållas för förwärkat, efter de förra böterne tycktes wara för ringa och man ansedt thetta för bästa medlet at skaffa hwar och en fred på sina ägor.
Wid 2 § hemstelte Probsten Frodell, om det icke skulle billigt» wara, at man på sina ägor i rättan tid finge fånga eller skiuta hare eller fogell, säijandes, at om man hade på sitt swediefall sådt rog, och en hare wängde sig dit och åto up brådden, skulle det wara obilligt, om man intet skulle få skiuta eller fånga honom med snara och därigenom freda sin rog, hwilket är och borde wara en inculpata conservatio sui.
Ridderskapet och adeln sade, at hwad som i nya lagen och denne § stadgas är icke nytt, uthan en lag enlig med gambla förordningar och i synnerhet 1664 åhrs Stadga.
Däruppå yttrade åtskillige af Preste-, Borgare- och Bondestånden deras mening, det de höllo före, at harar, orrar och hierpar måtte efterlåtas hwarjom och enom at skiuta i laga tid, men ey med giller fånga, doch begiära de intet at skiuta högdiur och anstella jachter, som tillhörer H. K. May:t samt Ridderskapet och adeln.
Een af Bondeståndet ifrån Småland lade därtill, at om man ey skulle få skiuta hara och fogell, skulle betagas ungdomen tillfälle at wänja sig wid at handtera bössa och gewähr, hwilket skulle hafwa med sig icke ringa skada för riket, så wäl i krigstider, som eljest i anseende till odiuren.
Gref Gustaf Gyllenborg: Som detta påståendet strider emot Konungens och cronones rätt och äfwen Ridderskapet och adelns privilegier, så kan man ey gifwa efter detta.
Rådman Scherping: Det kan icke hållas för något inbrott i privilegierne, när man wid tillfälle skiuter en hare eller sätter snara för honom i giärdzgården, igenom hwilken han plägar gå in på åkren; och Borgerskapet lefwer thärföre i den ödmiuka förhopning, at the ey mindre än Ridderskapet och adeln få skiuta harar och foglar på
