sin mark samt sättia snaror och fällor, och således niuta samma frihet häruthinnan som Ridderskapet och adeln.
Men som åtskillige woro af den tankan, at giller och snaror äre mycket skadelige, yttrade sig en del af Präste- och Borgarestånden, det de icke åstunda at med snaror fånga harar och fogell, uthan begiära allenast at få skiuta hare eller fogel i laga tid, när tillfälle gifwes.
Cammarrådet Wulfwenstierna sade, at Ridderskapet och adeln allena lemnas sådan frihet i theras privilegier.
De andre Stånden swarade, at det lärer intet wara emot Ridderskapet och adelns privilegier, ty i anledning af dem hafwa Ridderskapet och adeln lof at fälla högdiur, hwilket de andra Stånden icke begiära.
Gref Gustaf Gyllenborg: Wij hafwa beswurit Regeringsformen och at wij skola styrka K. May:ts rätt, och altså kunna wij ey betaga Konungen sin rätt och regale.
Probsten Frodell: Wij skola styrka Konungens och äfwen wår rätt, och nu talas allenast om harar och foglar, som Gud och naturen gifwit allom rätt at nyttia.
Hr Weili: I andre land är brukeligit, at ingen får skiuta mehr än Konungen och Ridderskapet och adeln.
Gref Lewenhaupt frågade, om denne qvæstion får skiutas till K. May:t och Rådet.
Men härtill wille Preste- och Borgareståndet ey samtycka, uthan sade, at Riksens Råd och Ständer kunde nu förordna i denna saken, som billigheten fordrar.
Präste- och Borgarestånden tykte, at man igenom votering kunde snarast komma ifrån denne saken.
Men Ridderskapet och adeln wille ey samtyckia till votering.
Hr Ehrencrona: Den 2 § i 23 cap. Bygningabalken finner iag ey wara någon ny lag, uthan en gammal, utdragen af l647 och 1664 åhrs Skogsordningar, Adelige privilegier och gambla lagar, i följe hwaraf ingen mer än Konungen och Ridderskapet och adeln warit berättigade at fälla och skiuta harar och foglar. Ändras sådant, så skulle inom ett eller twå åhr intet lefwande creatur finnas. jag wet ey eller, at någondera af de andre Stånden äger denna rättighet af något privilegio, uthan deras påstående strider directe emot
