Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 8.djvu/56

Den här sidan har korrekturlästs
48
STÄNDERNAS GEMENSAMMA

förbenämde lagar och förordningar. Om detta privilegium tages ifrån adeln och lemnas allom, så är det ey något privilegium. Det är en eftertänkelig sak och har elak svite med sig, om man skulle votera öfwer wåra gambla privilegier, och det är præcaverat i Riksdagsordningen, at thet ena Ståndet ey får votera öfwer ett annat Stånds privilegier.

Hr Dub: Man will ey votera öfwer Adelens privilegier, ty man talar ey om frälset.

Hr Scherping: Det skulle wara oss okiärt, om någon skulle tro, at wij skulle wilja kränkia Ridderskapet och adelns privilegier, ty ingen will förmena dem at nyttia sina privilegier, uthan här talas om en lag, som står under ändring, och som mycket i den gambla lagen och förra förordningar är ändrat, så kan och detta rättas. Den, som gifwer skatt för sin jord, skulle han ey få skiuta en hare eller orre därpå? Intet ödes de uth däraf, när man ey skiuter i olaga tid.

Hr {{sp|Hamilton: Intet hemman är skattlagt för skiuterie.

Hr Hammarhielm: Wij höra, at I wilia intet röra wåra privilegier, men I wilja hafwa lika privilegier med oss. Skall det skie, så wilia wij hafwa lika privilegier med Eder.

Hr Ehrencrona: jag tycker, at wij lätt komma ifrån denne §, när wij taga wåre förre förordningar till fundament. 1647 och 1664 war ingen souverainitet, men icke dess mindre woro Ständerne enige at förbehålla cronan sin rätt. Det woro betänkeligit at tillåta en colono at skiuta hare och fogell, helst det är ett regale, som i hela Romerska riket och flerestädes ingen uthan öfwerheten och adeln är tillåtit.

En bonde ifrån Småland anhölt trägit, at de måtte få skiuta harar och fogel på den orten.

Hr Adlerbeth: Bondens barn försumma mera igenom det de löpa i skogen och skiuta, än de hafwa nytta däraf. Det har warit ett regale, som cronan altid haft, och 1723 är på allmogens beswär resolverat, at de skola få bära bössor, men ey skiuta andre än odiur.

Taleman: Det är bettre bonden brukar sin plog och sin åker, och ingen har bedt denne mannen ifrån Småland at tala för oss.

Det sades af Borgareståndet, at taleman äger ey votum, och at Ståndet ey war ense med honom.