Denne qvæstion remitterades äfwen til Lagcommissionen.
Sedan uplästes Bondeståndets Extractum protocolli, at de icke wilja hålla stall i prestegården, ey eller klockarestugun.
Prästeståndet swarade därpå, at på 2:ne rikzdagar woro resolverat, det allmogen skola hålla stall i prestegården.
Och uplästes hwad som åhr 1719 resolverades på Presterskapets allmenna beswär jemte resolutionen på Bondeståndets beswär wid 1727 åhrs riksdag angående stallet.
Men Bondeståndet protesterade däremot med mycken häftighet och påstod, at som stallet woro utom the siu laga husen, så borde sochnen thärmed ey beswäras.
H. Exc. Landtmarskalken förestälte dem, huru angelägit det är, at de sörja för sine siälesörjares wälmågo, och at presten måste hafwa stall, efter han skall hafwa hästar at fara till kyrkia och i soknebud med.
Talemannen för Bondeståndet swarade därpå, at presten tager wäl skiäl förr han reser i soknebud.
Presteståndet inlät sig intet med Bondeståndet i någon discours däröfwer widare, än at dem föresteltes, det stallet woro oumgiängeligit.
Omsider frågade H. Exc. Landtmarskalken Stånden, om stallet skall byggas af soknen.
Hwartill Ridderskapet och adeln swarade ja.
Borgareståndet war af samma mening, efter thet blefwit på twenne rikzdagar faststelt.
Blef altså stallet i § stående.
Åter påmintes, at de, som icke höra till Ståndet, måtte taga afträde.
Hwilket och straxt skiedde.
Hwad klockarestugun angår, så fandts godt, at den skulle uteslutas, ehuru Presteståndet påstod, at det måtte wid förra wanligheten förblifwa.
Wid 3 § uplästes Presteståndets påminnelse, at presterskapets, academiæ, gymnasii- och scholæbetienters samt deras enkiors och omyndige barns hus och gårdar, som de sielfwa bebo uthan at bruka någon borgerlig näring, måtte i denne § lika med frelsemäns hus och gårdar frikallas för prestehusens byggande i städerne.
