hemkall, straffas efter allmänna lagen, men i feldt och garnisoner efter Krigsarticlarne.
Hr Didron hemstälte, om icke Krigsarticlarne jemwäl böra gå til Lagcommissionens utarbetande, emedan de äro giorde under souverainitetstiden, och det förnimmes, at Siöarticlarne til ständerne äro wordne remitterade at blifwa öfwersedde och förbättrade.
Frih. Ungern: I fält böra Krigsarticlarne eij ändras, men wäl i garnisoner, ty eliest blifwer den billiga regeln eij i ackt tagen, at enahanda brott bör hafwa enahanda straff. Jag will fråga hwad jämnlikhet deruti är, at när här i Stockholm en gardieskarl och en borgardräng stiäla lika myckit och på en gång, at den ene skall straffas tredubbelt mer än den andre; och tyckes altså, hwad eij brott i commandosaker angår, at de i garnisonerne böra dömas efter almän lag.
Hr Wulfwenstierna: At lämpa Krigsarticlarne efter allmänna lagen, går, som Frih. Ungern säijer, i alla måhl eij an. Det hemställes altså, om icke krigsbefehlet kunde inkomma med et memorial, om hwad de förmena uti Krigsarticlarne böra inrättas efter allmänna lagen.
Hr Adlerbeth biföll jemwäl Frih. Ungern, emedan wid häradsrätterne krigsfolcket dömas efter allmänna lagen.
Hr Didron giorde det förbehåld, at krigsbefählet med et memorial häröfwer må inkomma.
Hr Landtmarskalken frågade, om quæstionen angående Krigsarticlarne kan hwila.
Sedan frågade Hr Landtmarskalken, om fram och tilbaka skall räknas för et gatulopp.
Men på intetdera föll något swar.
Utan påmintes å nyo af Bondeståndet om gatulopps förwandlande i spöslitande.
Hr Wulfwenstierna: Det synes betänckeligit at uphäfwa en så gammal lag; dess utan finnes och af den följande §, at efter omständigheterne gatulopp i spöslitande kan förwandlas.
Borgmästaren Aulæwill: Borgareståndet bifaller Bondeståndet, at gatuloppen böra afskaffas.
Hr Adlerbeth: K. rescriptet til Giötha hofrätt är bekant, om gatulopps förwandlande i spöslitande; hwilcket och sedan blifwit fölgdt
